Rätsida

Äntligen börjar saker reda upp sig och jag får ordning på mitt liv.
I flera veckor har det legat ett tjockt lager av ostruktur i mitt liv och jag har inte riktigt hittat rätt väg ut. Men igår fick jag väldigt mycket kreativa och viktiga saker gjorda och många spärrar inom låtskrivandet/konsertplaneringen släppte och idag repade jag för första gången med bandet - det känns fantastiskt! För första gången någonsin gällande den här avslutningskonserten känns det verkligen som att den kan komma att genomföras med helt okej godkänt betyg. Känns gött. 

Solen fortsätter att stråla på Tjörn och mina planer för helgen är, om jag får säga det själv, enastående!
Imorgon - maskerad och musiklinjen har fått tema årtionden.
Lördag - Göteborg på dagen och träffa Sofia och Joel, på kvällen - fira valborg med klassen med pizza på klipporna i Skärhamn.
Söndag - rep och ytterligare planering av konserten.
Jag kan ju bara säga att det här kommer bli en f a n t a s t i s k helg!
Tjoho!

I hate goodbyes

Jag är inte bra på att säga hejdå, det sliter i mig och de gör ont - men ändå så måste man, fast man inte vill.

Idag var det dags för Mischa att flytta tillbaka till Örebro Katthem, hon kom till oss för tre år sedan efter att ha levt sitt liv med 64 andra katter i en lägenhet hos en gammal man - ingen mat, och ingen kattlåda att gå på.
Jag har aldrig sett en sådan rädd katt, men hon repade sig, hon åt mat tills hon spydde, men hon fick fortsätta med det för att hon skulle förstå att det alltid skulle finnas mat att äta. Och från att vara en katt man inte kunde röra om ens för en sekund har hon blivit en gosig liten kisse, fast på hennes villkor vill säga.

Men så har verkligeheten ständigt gjort sig påmind, hon vill vara ute också, hon trivs inte som bara innekatt. Hon skriker och oroar sig och vill bara ut. Så beslutet togs och hon fick flytta tillbaka till katthemmet i väntan på en ny ägare som kan ge henne ett kärleksfullt hem där hon får springa ute och inne när helst hon vill.
Men det gör ont, och jag kommer sakna henne.

The sun itself sees not 'til heaven cleares

Sökningarna till Billströmska är över och det känns ungefär som att jag har blivit överkörd av en ångvält.
Att sitta i juryn tar på krafterna, men det var väldigt roligt! Svårt att bedömma de sökandes röster på tio minuter och därmed avgöra om de ska komma in eller inte, men allt det här snacket i efterhand har nästan varit jobbigast - nu när det verkligen gäller, när alla rätta siffror ska sättas och åsikter ska yttras och delas och kompromissas. 

Men tiden här står knappast stilla - vi lämnade sökningarna lika fort som vi gick över till inspelningen, för nu är det dags för studioinspelning med klassen. Idag har jag antagligen inte så mycket och göra, men imorgon är det nog dags för mig att lägga sången på Toast to M. Men att vara ledig idag gör mig ingenting - idag värmer solen och jag tänkte passa på att njuta av den och bättra på min bränna ytterligare. 

På lördag lämnar jag Tjörneland ännu en gång - en sista gång innan vi slutar. Det är dags för påsklov och jag hoppas att jag får uppleva lite vår där hemma också (och en himla massa godis). Men innan dess ska Johanna komma hit ikväll och sova här tills imorgon - alltid lika fantastiskt när hon kommer hit, för aldrig skrattar jag så mycket som då.

Nu kallar tvättid, sen åker solbrillorna på...
avslutningsdagen förra året, järngänget.

Ingen vanlig lördag

Årets första bränna - check.
Årets första separationsångestgråt - check.

Att denna dag var en lördag finns det inget i mitt liv som tydde på, folkhögskolansdag innebär tidig morgon och vanlig Billyfrukost och skolstart halv nio. Det innebar också, inte alls lika vanligt, loppis på skolan, konsert och prisutdelning till vinnaren av tävlingen "mitt bästa folkhögskoleminne". Den lycklige vinnaren är nu tiotusen kronor rikare och det är lika mycket mina minnen som hans - då vi delar samma klass.
Solen skiner idag och inte en vind har blåst nu på eftermiddagen, det har inneburit häng i solen med klassen. De här bästa dagarna på Billy är samtidigt de värsta, som när vi alla kollade på Peters vinnande filmbidrag med folkhögskoleminnen idag, separationsångesten är ett faktum med mindre än två två månader kvar här på Billy. Så mycket sorg och glädje och lycka och kärlek - på samma gång.

Men ikväll ska vi bannemig ha storfest och jag är taggad, jag var också den enda som var taggad igår - men kul hade jag för det (likör 43 med mjölk gör susen!)

Kolla in Peters vinnande bidrag på youtube, det är riktigt fint!
(jag önskar jag kunde få in klippet här i detta inlägg, men så teknisk tycks jag inte vara, ni får nöja er med denna länk:)
http://www.youtube.com/watch?v=a9XxqYvsLuw

RSS 2.0