Jag vet att ni är så otroligt trötta på mitt snack om sökningar och om studenten. Studenten kommer ni får stå ut med ett bra tag till... och värre kommer det bli. Men sökningarna, kan jag glädja er med, är klara imorgon. Halv sex imorgon bitti går mitt tåg mot Jönköping och Södra vätterbygdens folkhögskola. Om planerna går som tänkt är jag åter i Lindesberg tio på kvällen.

Jag är, som tidigare nämnt, så otroligt trött. Men egentligen räcker inte tröttheten till som begrepp för min fysiska och psykiska status, det icke välanvända ordet i mitt ordförråt - utmattad, är är mer passande ord. För utmattad är precis det jag är. Mina armar väger bly, ögonlocken likaså, hjärnan går på halvfart (om ens det) och humöret sträcker sig ungefär halvvägs fram till dess att stubinen är avklarad.
Grejen är den att när jag kommit hem och varit trött har jag inte slappnat av helt ändå. Jag har inte sovit superbra, för det är som att någonting inte låter mig slappna av. Helt enkelt av rädsla för att tappa orken helt eller tappa "tänket". Skulle jag slappna av helt nu och släppa allt skulle jag lugnt kunna sova hela dagen - utan överdrift. Jag kommer nog inte riktigt slappna av förrän kanske nästa helg.

Jag har smidit planer på att plugga i helgen. Helst det mesta av mina återstående restuppgifter. Det vore så otroligt skönt att då bara ha kvar några enstaka uppgifter som komma skall de närmaste två veckorna, för att sedan bara kunna njuta av tiden som är kvar på gymnasiet. Visst låter det underbart... Det återstår bara ett PM om Selma Lagerlöf, ett PM på engelska, framföra det muntligt, ett engelskatal och läsa två svenska böcker. jag tror det var allt. Skönt att det bara är det i alla fall, det kunde varit värre...

Nästa vecka är det mösspåtagning. Åh, då kommer studenten kännas på en armlängds avstånd. Kvällen bjuder på studentfest med tema "student". Jag ser fram emot den dagen.

Nu måste jag sova. Det är ju trots allt en dag imorgon igen, med uppstigning 04.00

Kärlek.


Jag är så tacksam för mina vänner. När man varit borta mycket, suttit mesta tiden av dagarna på tåg och buss så inser man hur otroligt mycket man kommer sakna folk när man flyttar. Man inser också att folk betyder mer för en än vad man kanske trodde. Ett extra tack måste faktiskt ges till Timmy som varit mitt sms-sällskap varenda minut om jag så velat. Och tack till er andra som bara finns där, för att ni är underbara. Ni har förevigat en plats i mitt hjärta. Tack! <3