Nu tänker jag ta tag i saken och ge er lite av min tid. Och jag må erkänna att det ligger lite bitterhet i rösten, för jag har ingen lust med datorn längre, kanske för att den inte längre erbjuder någonting som lockar, utan bara något gammalt.

Jag tänkte delge er lite av mitt sommarlov. Eller mitt jobb-sommarlov. Vi börjar i england. Vi for dit med konfirmationen den 30 Juni och återvände hem igen den 7 Juli. Jag var taggad på jobbet och England ja, men jag tänkte; det kommer aldrig bli som Estland 2007 och nej, det blev det inte heller. Men England blev inte dåligt, snarare tvärtom. Det blev så himla bra men inte på något vis som jag tänkt mig, och det kanske var bäst så.

Härliga konfirmander, härliga assistenter, volontärer och ledare, ett härligt land, härlig stad och ett härligt hotell. Att bo på hotell var ju supermysigt (jag hade eget rum och det fanns ju badkar!!! min lycka var total), men det går ju inte att undgå att gruppen blir mer splittrad på hotell. Alla har sina egna rum att krypa in i och det är andra gäster som ska visas hänsyn till, inte alls som på en lägergård. Där finns det gräsmatta utanför dörren, stora uppehållsrum och just det - en hel lägergård bara för oss. Men jag tycker ändå att det funkade fint med hotell.

Vi lekte mycket och skrattade och skämtade mycket. Jag är mycket tacksam för alla nya lekar vi fått lära oss, främst tack vare Fredrik som kom in som ledare från ett helt annat ställe och en helt annan församling. Det är kul med nya människor som ger en annan synvinkel på saker och ting, sen att vi och Maja delade exakt samma (dåliga) humor är bara ett stort plus.

Det var dop i England. Hanna och Matilda döptes, jag fick äran att bli Matildas fadder. Det är stort. Jo, ni anar stolthet i rösten.

Egentligen så vet jag inte vad jag ska skriva om England mer... För det är som vanligt - det går aldrig att återberätta det fair enough. Det blir alltid att låta aningen tråkigt och internt, så för er utomstående läsare blir det bara massa babbel och ni kanske rent utav redan slutat läst...

Men tiden gick fort i vilket fall och det blev dags för konfirmation. Det är alltid vemodigt det där, att säga hejdå och veta att vi faktiskt inte kommer ses. Ja, jag vet att så är fallet, jag är trots att fyra år äldre än dessa sköna konfirmander och ska trots allt ta mitt pick och pack och flytta till Göteborg i höst (som ni vet). Det är så typiskt också att man sista dagarna blir som allra närmast och har som allra roligast, men det kanske även det är bäst så - man hinner aldrig tröttna på varandra, man minns allting som det fina det var.

Ja, jobbet tog slut men inte slitet. Revyn skulle genomföras. "Säj'et igen, Sven" sattes upp två gånger för sisådär 200 personer på vardera ställe - grymt bra! Det var riktigt riktigt riktigt roligt och jag känner det varje gång - jag älskar att stå på scenen!!!! Det är där jag finner min styrka, inspiration och livsglädje. Det är även där jag finner mig själv.
Att jag var sjuk med hosta och halsont bekymrade mig enormt, men med en enorm övertalningsförmåga två dagar innan premiären begav jag mig till doktorn och begärde att få kortison utskrivet åt mig för halsen. Det kanske bör tilläggas att kortison inte skrivs ut i vanlig ordning, mest till artister som Carola och andra stora kända personer. Stjärstatus på mig va....
Halsen höll, men lät sådär. Som tur var var det rätt sorts förkylning så sången gick bättre än talet.

I lördags efter sista föreställning gick vi ut och tog några glas, Jag, Lina, Jesper och Chrille. Trevligt som vanligt. Sen blev det efterfest i replokalen med hemkomst runt tre. Jag sov halva söndagen och minst lika mycket av måndagen. Det var värt det. Förövrigt kommer jag sakna Jesper och Chrille till hösten, två förbannat bra lärare som man haft mycket roligt med. Men de finns kvar, precis som allting annat.

För tillfället är jag ensam hemma, mamma och pappa har lånat farmors husbil och gett sig av mot Skåne för att åka runt där några dagar, hur länge vet jag ej. Jag städar, spelar sims och gör ingenting om vart annat. Det är skönt att bo själv, skönt att de tog med sig hunden också så jag bara har katterna att tänka på. Inte för att jag inte tycker om hunden, men han gnäller så frukstansvärt mycket när mamma och pappa inte är hemma, så han har det nog bäst med de.

På lördag är det parkfest. Det ska bli så himla roligt! Jag hoppas Timmy och Joel hänger på, det blir lite andra folk från Es06 också, inte så många dock. Jag älskar parkfesterna! Det är verkligen hemvändarfester, man träffar folk man inte träffat på flera år. Dessvärre missar jag den sista, den sista som alltid brukar dra mest folk och bäst band. Men jag flyttar då... Kan ni tänka er va? Jag ska flytta. Jag dömmer om Billströmska varje natt. Har gjort sen sommarjobbet med kyrkan tog slut. Jag ska börja packa snart, om en vecka eller så. Det känns kul men läskigt samtidigt... Ah shit alltså. Jag kommer nog uppdatera i längre fram i mitt flyttänkande, så oroa er inte.

Dags att sova nu, liten uppdatering fick ni i alla fall!
Världen kärlek.


P.s. Es06, jag saknar er som fan. Vi är esteter.... Minns ni Cotton Club?! hahaha