Ord av kärlek

Sömnen infann sig tillslut igår, men det tog ett bra tag innan jag kunde slappna av. Det ända som kretsade i mitt huvud var studenten, studentmössor, champagnefrukost, studentflak, val av fordon till bal och så vidare!  Jag till och med drömde om studenten inatt. Allting var vitt och härligt. Och idag vaknade jag, trött, men tänkte; idag kommer mössan! Hoppade upp ur sängen, för idag var första gången som jag på riktigt kände ren och skär glädje över att ta studenten.

Hur mycket jag kommer sakna allt och alla behöver jag inte gå in på. Hur mycket jag kommer sakna Lindeskolans estetiska program finns det inga ord för, fast än jag gått igenom det förrut.
Men på något sätt känner jag mig klar där nu.

De här tre åren har givit mig så mycket. Så mycket glädje, sorg, besvikelse men också så otroligt mycket lycka. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle klara av. Jag har utvecklats mer än jag faktiskt trodde var möjligt, men även på ett helt annat sätt än jag hade planerat - och det blev mycket bättre. Och tack vare allt detta, så är jag klar. Jag skulle älska att kunna säga att jag hade ett år kvar, men jag tror inte det året skulle bli detsamma som dessa tre. Det är som att vårat estetiska program är utformat för tre år och endast det. Även då mina underbara lärare besitter en kunskap som jag inte ens nått hälften av så är jag klar med dem, och dem är klara med mig. En längre tid skulle inte ge mig något. Jag har fått och tagit emot det som finns att erbjuda här och jag har gjort det bra. Det har blivit bra, och jag är nöjd. Jag är nöjd med mina prestationer, jag har lärt mig mina svagheter och styrkor.

Ingeborg har fått mig att tro på mig själv på ett sätt jag inte trodde existerade inom mig. Hon har fått mig att våga och samtidigt ha kul. Det har aldrig någonsin varit en pina att gå till sånglektionen. Jag har gått dit med glädje och har även blivit mottagen så, jag har gått där ifrån lite rakare i ryggen med lite mer kunskap om mig själv - varje gång. Ingeborg är fantastisk, för hon, som tidigare nämnt, besitter förmågan att få en att våga göra fel, vilja kämpa vidare och framför allt orka kämpa vidare.

Hur mycket mitt hjärta än brinner för min klass och mina lärare på det estetiska programmet, så hjälps inte det, för faktan är så - att jag är klar.



Underbara studentmössor på mig och Cilla.
51 days to go!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0