Jul är över. Gick inte julafton ovanligt fort i år? Det var frukost, lunch, Kalle Anka, godisätande, fika, paketöppning, tv, sen midnattsmässa. Så var dagen slut. Det kändes som en helt vanlig (vår?)dag bara med extra mycket mat, fika, presenter och finklädda människor - en helt vanlig dag utan snö i december.
Men jag beklagar inte det egentligen. Julafton är mysig men årets julafton kändes tom. För tom. En julafton utan farfar kunde jag leva med, för det är så livet är. Man föds och man dör, resten är upp till var och en. Men att inte ha syster hemma var faktiskt värre än förväntat. Nog för att ett långt samtal över skype gjorde det hela lite bättre kändes det inte som en riktig jul med hela familjen. Bättre blir det när hon kommer hem i januari, i alla fall för en vecka.

Snart väntas nyår också. Det innerbär fest, mycket folk, i viss benämning för mycket folk. Men jag ska nog överleva den smärre chock som faktiskt kommer inträffa trots förvarningar av olika slag.
Men nyår är alltid nyår, då allt ska vara perfekt. Ett bra nyår tyder ju på att bra år, sägs det. Alltid lika spännande att förutspå året som komma skall, men det blir ändå aldrig som man tänkt sig. Good or bad? You decide.

Trots att jag är aningen emot nyårslöften, då jag aldrig lyckas hålla dem kan man inte överleva 31 december utan att bekänna åtminstonde ett.
Idag bestämde jag mig för ett.

Jag träffade Emma idag, bara i några timmar men de timmarna var guld värda. Senast vi sågs kan jag inte ens minnas. Jag tror till och med att det var i somras.
Mitt nyårslöfte blir officiellt att ringa folk, höra av mig, ses, ta tag i saken. För det är en sån skön känsla när man äntligen ses igen efter månader att bara kallprat i skolan och man märker att man fortfarande är precis lika bra vänner och fortfarande kan prata om precis allting.

Snart slutar vi skolan, de flesta tar tag i sina liv. Jag ska flytta, många ska flytta, folk försvinner. Då vill man i alla fall försöka ha kvar kontakten med några. Jag tror att det kan vara skönt att ringa ett samtal och vips vara tillbaka i Lindesberg igen, bort från allt vad folkhögskolor och universitet erbjuder. Bara komma tillbaka till det gamla om så bara för några minuter.

Så nu har jag bekänt i alla fall ett av mina nyårslöften. Now it's your turn.