I believe I'm a futuregirl... Eller något.
Jag funderar så mycket på vad som ska hända sen, ordet sen känns så skrämmande i denna benämning.
Om en och en halv vecka börjar jag mitt andra år på gymnasiet, sen återstår bara ett år och sen då? Jo, då ska man veta vad man vill göra med sitt liv, helst ska man även ha ett stadigt jobb sedan länge så man kan försörja sig när skolan tagit slut.

Jag vet vad jag vill med mitt liv, jag vet exakt. Jag ska äga den där scenen, jag ska skapa min egen musik som får betydelse för andra människor, som får dom att rysa. Texter man känner igen sig i, som man bara lyssnar på - om och om igen. Jag ska yttra mig om saker. Politik och mänskilga rättigheter - jag ska göra något! Jag ska bli något!

Jag får frågan, precis som alla andra i min ålder, vad jag ska bli när jag blir stor.
"Jag ska bli sångerska", säger jag.
Den frågande ler lite och säger
"Men på riktigt då?"
Öhm, ursäkta. Jag vet inte riktigt om du uppfattade mitt svar - sångerska!
Jag vet att det är en svår branch, believe me. Men jag är väl medveten om det, varje dag cirkulerar planer i mitt huvud om hur jag ska få en plats på stjärnhimlen.
Jag vet att jag inte kan ha en doktorsexamen eller juristexamen eller något annat att luta mig tillbaka mot för det är så lätt att ge upp då. Man måste bara stå på sig, veta vad man vill.

Längs vägen mot målet kommer man få höra så mycket negativt, så mycket skit om en själv och ens musik. Det är det negativa som lyfts fram, inte det positiva. Ingen tidning i världen skulle ha en löpsedel som talade om att jag, Sanna Larsson, hade världens största fanclub... till exempel. Det som skulle lyftas fram var små obefintliga detaljer som ingen annan människa tänker på men som tidngarna förstorar upp till en höna av en fjäder.
Och jag vet att det gäller att vara stark och veta sin plats, att ha sina riktiga vänner man kan lita på nära till hands - för det kommer vara jobbigt så många gånger. Men som jag sa så är det värt det.

Och jag är så trött på människor som inte tar andra människors drömmar och ambitioner på allvar. Istället för att se "realistiskt" på saker och ting - be suportive for Gods sake! Alla behöver vi drömmar, vissa slår in men långt ifrån alla. Men någras slår faktiskt in, och vad vet Du om det är just Din systers/brors/väns dröm som går i uppfyllelse eller inte? Man kan inte bara ha sin egen tro på sig själv, man kräver andras tro likaså. Man behöver den där stöttande, pushande rösten bakom en hela tiden, hela vägen, ända fram till målet och ännu lite till!

Och drömma får man! Jag har uppfattat det som att det är så många som inte ens törs, det är liksom ingen idé tycker vissa. Men det är just det som det är! Keep on dreaming och gör det bästa du kan för att det ska slå igenom! Man får kanske vara beredd på ett bakslag, absolut. Men ta inte saker och ting för personligt utan bara...go for it! Och glöm inte att alltid ha båda fötterna på jorden oavsett framtida händelser. För utan det gamla man en gång var, vore man idag ingenting!
Remember!