Jag vill skriva er någonting som berör, som får er att tänka efter, något ni tar till er. Jag vill skriva något ni känner igen er i, som ni kan relatera till er själva. Jag vill kunna öppna bloggen och bara skriva... Skriva det som precis just Du känner och det som precis just Du behöver höra, just i denna stund. Jag vill tajma era liv, era åsikter, tankar, funderingar. Era glädjestunder, era jobbiga situationer som vi alla går igenom.
Men det går inte. Hur mycket jag än försöker att så fort jag får tid över tänka ut vad Jag känner idag. Vad Jag vill ge Er idag så kommer ingenting, ingenting som går att beskriva i alla fall.

I'm back to basic. Skolan, livet, vardagen. Det går runt, runt, runt. Om och om igen. Och vad finns det då att berätta? Det enda som ändrar sig är humör, känslor och andra små detaljer. Och de där känslorna som är det som faktiskt spelar roll går inte att beskriva. För i ena sekunden är jag lycklig att vara tillbaka och det bara är som vanligt och det är en trygghet, man vet hur dagen ser ut. Man går till skolan, kommer hem, pappa kommer hem, mamma likaså. Man sitter vid datorn, äter, sitter vid datorn igen, duschar och sitter vid tv:n eller är åter vid datorn. Man lever i en cirkel, ond eller god är upp till var och en.
Och i nästa stund hatar jag allt som har med rutiner att göra. Vill bara göra något wild and crazy. Sätta mig på nästa tåg och inte veta alls vart jag ska ta vägen, bara dra, leva livet. Jag blir illamående av bara tanken att behöva stanna kvar här en dag till!

Men jag vet att det inte funkar så. Jag kan inte bara dra, för jag är ingen spontan människa som kan göra sådana saker. Jag är inte typen som kan dra och tänka "det löser sig, mat fixar sig alltid, bostad likaså". Jag vill ha allt planerat. Allt! Helst ska jag bära med mig karta dit jag ska, telefonnummer till eventuella boenden, men helst ska även det vara fixat före avresa, utgifter ska vara uträknade och pengar måste räcka! Jag kan inte bara dra...

Att bara dra skulle få mig att uppleva nya saker, se något nytt i mig själv. För jag har aldrig åkt utomlands själv, med bara kompisar, eller ens åkt på semester i Sverige utan mamma eller pappa. Men om det blev av vet jag att jag skulle få någonting nytt att skriva om... för stunden. För då skulle det finnas någonting nytt inom mig, något som jag tyckte om, som jag skulle älska att fördjupa mig i, ta mig in i mig själv och hämta inspiration från en annan Sanna, inte bara vanliga Sanna, utan någonting nytt, något spännande jag inte visste om mig själv.

Man behöver inspiration för att skriva. Och vad får man för inspiration av att springa mellan lektioner? Räkna matte eller läsa en engelsk novell? Men det är klart... det blir ju vad man gör det till.
Och jag ska fan se till att jag gör något av det. För beröra är det jag vill...