HATA!HATA!HATA!HATA!
Mm, Alliansen är fantastiskt. Verkligen.
Och tack vare er och ert jävla system och er jävla klasspolitik krossar ni min dröm. Tack så jävla mycket.
Jag hatar ert jävla system! Jag hatar att ni gjort Sverige till ett klassamhälle, där man ska veta vad man vill med sitt liv när man är 15 år och inte ha rätten att ångra sig och komma tillbaka till en utbildning om man avbrutit den. Jag hatar att ni infört ett nytt lärarsystem, ett lärarsystem som bygger på kunskap mer än kompetens. Jag hatar att ni inte anser att kulturyrken är tillräckligt bra yrken i sig, inte utan något kompletterande ämne som matte eller historia.
Och jag förstår inte hur ni kan förlänga en lärarutbildning till fem och ett halvt år när Ni verkar tycka att lärare inte är värda högre löner än vad de har idag. Jag förstår inte hur ni å ena sidan kan stå och tala om hur viktigt det är med kompetenta lärare i skolorna och därför gör utbildningen lika lång som för läkare när vi får lön som inte går att försörja en familj på.
Och tack vare er och ert jävla system och er jävla klasspolitik krossar ni min dröm. Tack så jävla mycket.
Örebro får antagligen inte examinationsrätt och därmed ingen musiklärarlinje. Tack alliansen, tack Jan Björklund för att du har krossat mitt hopp om att få komma in på högskolan i Örebro och få ta del av det kulturlivet, den fantastiska musikbyggnaden, den utbildningen den skolan erbjuder, som ingen annan högskola i det här landet erbjuder. Tack. Tack som fan. Jag hatar er. Fan vad jag hatar er!
Gråt allians av vårt hat.
Rewind
Ibland är det enda man behöver en dag där man gör "ingenting". Det var precis en sådan dag jag åttog mig i lördags. Jag gick runt här i min pyjamas hela dagen, gick inte ett steg utanför dörren och såg två filmer. Åt hemmalagad pizza och drack cola hela dagen. Kvällen avslutades med världens roligaste "vem är jag"-lek. Ni vet den där när man har en lapp i pannan med ett namn på en känd person så ska man gissa vem man är. Fantastiskt lördagsnöjde.
I dag vaknade jag elva av min klockradio och jag vaknade igen vid tolv av att radion slog av sig, utan vetskapen att jag somnat om igen. Det blev en lång härlig frukost med klasskamrater. Det är något visst med söndagsfrukost-häng här på Billy.
Idag klev jag i alla fall utanför dörren och tog mig de tvåhundra meterna till musikhuset för att öva. Så mycket övning blev det inte - men det blev en ny låt! Och det är, enligt mig, så mycket bättre!
Teoriläxan blev också gjord innan det blev lite Solsidan, följt av Mia och Klara. Perfekt helg.
Nu ska jag sova, och hoppas att jag somnar, trots att jag endast varit vaken i elva timmar.
Imorgon kör vi - övningsschema here I come.
Imorgon kör vi - övningsschema here I come.
Update
Årets första festkväll ägde rum igår, och den kan kort och gott beskrivas som B.R.A! Jag hade grymt roligt!
Snart ska jag, Judith och Erik laga hemmagjord pizza. Pizzakit är en fantastisk uppfinning.
Det är skönt att vara tillbaka, trots att klassen lider lite av sökningsångest, eller så är det bara jag, jag vet inte?! Vi tvåor är i alla fall igång och repar för fullt inför våran turné vecka sex. Vi beger så långt som till de gnällbältska skogarna och Lindeskolan! Resten av dagarna besöker vi gymnasieskolor i Göteborgstrakten.
Snart ska jag, Judith och Erik laga hemmagjord pizza. Pizzakit är en fantastisk uppfinning.
Gott kommer det bli.
En uppdatering i alla fall.
Soon ain't soon enough
Jo jo, så att - västkusten here we come!
Imorgon åker jag den långa bilfärden ner, jag bara hoppas för allt i världen att vädret blir bättre, för som det är nu vill inte mina föräldrar släppa iväg mig på något annat än tåg.
Jag vill bara komma över bron, eller nej förresten, jag vill åka över bron och känna att jag snart är över, att jag snart är hemma igen. Jag vill till bajsskämten, sexsnacken, skratten, de allvarliga samtalen, kramarna. Jag vill till min klass - för jag saknar Er!
Men denna termins start innebär den sista, den sista innan jag måste säga hejdå till två underbara år. Men närmast väntar högskolesökningar. Jag är så nervös så jag dör. Av den anledningen vill jag ligga hemma i min säng hela dagen imorgon, och alla andra dagar också för den delen.
På grund av min långa sjukdomstid innan jullovet har jag inte haft en ordentlig sånglektion på hur länge som helst. Så jag längtar till onsdag, och till min sånglektion med världens bästa sånglärare, som gift sig under lovet också - vackert med vuxen kärlek på något vis...
Hur som helst. Billy, jag saknar dig. Musiklinjen, jag saknar Er. Vi ses, vi kramas, vi skrattar tillsammans snart igen. Snart.
Love, Peace & Understanding
Ibland vill jag bara ställa mig upp och skrika, så att hela världen hör mig. Så att alla vänder sig om och ser var som händer bakom deras ryggar, så att folk öppnar sina ögon och ser vad de blundat för så länge.
Det känns otroligt PK att skriva ett blogginlägg om mer fred på denna krigsdrabbade jord, men just i denna stund är det mitt budskap till resten av världen. Jag vet inte hur man ska göra för att få fred, men jag vet ett sjukt bra sätt som hjälper folk som behöver bli hjälpta. Unicef är en grym organisation. Jag köpte julklappar där i år, det var nog de bästa julklapparna jag köpt. I deras gåvoshop finns allt för dig, som precis som jag, vill ge något konkret till världen, och inte bara ge pengar du kanske inte har en aning om vart de tar vägen. Här kan du istället välja om du vill köpa myggnät, vaccinationer, näringspulver eller varför inte sagoböcker till barnen. Köp dessa fantastiska gåvor, och ge ett gåvobevis till dig själv eller någon vän eller släkting. En livsiktig present, helt enkelt.
Om detta är det högsta jag kan skrika idag så att Ni hör mig, så är jag nöjd.
Twitteritwitter
Alltså, det här med att vända på dygnet som jag alltid gör. Det är det mysigaste som finns, tills den natten klockan slår halv tre och man är pigg som en lärka.
Och det här med twitter, som numera håller mig i ett fast grepp. Rolig grej det där, kunna följa vänner och...dadaaam - kändisarna, ända in i själen (typ). Jag älskar att det numera känns som att jag och Ian Somerhalder är like this [crossing my fingers].
Jag gillar att uppdatering endast rymmer 140 tecken, och inget livsviktigt kan väl sägas på det, eller? Roligt är det i alla fall, med syrran som (typ) den enda bevakaren och som antagligen sitter inne på sitt rum och tänker att: sådär säger man det inte på engelska. Hur som helst, roligt är det med sådana lovaktiviteter som troligen tar slut när Januari gör detsamma.
Igår fick jag i alla fall träffa Joel och Sofia. Det var fint. Jag har så fina vänner. Plus att jag gillar tanken på en egen lägenhet, jag gillar Sofias. Och jag måste ge cred till Filip och Fredrik och deras årskrönika, I like it. Jag gillar opartiska människor som tycker som jag. Fint ska det va.
Mitt tvåtusentio
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Många saker! Rest utomlands med vänner, skaffat icakort (är inte det vuxenpoäng så säg?), tagit körkort - för att nämna några.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har slutat med nyårslöften efter år av misslyckanden.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.
4. Dog någon som stod dig nära?
Fonzie.
5. Vilka länder besökte du?
Jag tog mig en tur till Kreta i somras.
6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Egen lägenhet, högskola, eller USA
7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Alltid och alltid känns ju svårt, men när jag tänker tillbaka på detta år är det två datum som jag kommer på såhär på rak arm - 29 April och dagen vi åkte till kreta - 3 Juni. Och avslutningsdagen på Tyft förstås, men det exakta datumet minns jag inte. Men sorgen minns jag.
8. Vad var din största framgång 2010?
I början av året kände jag mig starkare än nånsin i mig själv och den jag är, men det har dalat lite framåt slutet av detta år, men om jag ser till början av året så är det en enormt stor framgång för mig.
9. Största misstaget?
Det finns många. Men ibland kan det bästa vara att säga "Tack, men nej tack. Det räcker nu".
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Magen, som vanligt.
11. Bästa köpet?
Jag minns sällan mina köp i efterhand. Men filtrerna till mina öronproppar är värda varenda 800 spänn!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Körkort och hyra.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Billströmska och alla fina älskade vänner där.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
I kombination med 2009 måste jag nog säga YMCA.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Generellt sett gladare, men det har funnits dagar som har varit väldigt jobbiga.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Promenerat, tagit vara på tillvaron.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Låtit onödiga saker tagit energi från mig.
18. Hur tillbringade du julen?
Som vanligt hemma med familjen, med farmor och Ivar på julmiddag.
19. Blev du kär i år?
Ja, det blev jag nog.
20. Hur många one night stands?
None!
21. Favoritprogram på TV?
Grey's Anatomy - som vanligt. Och min nya kärlek då förstås - Vampire Diaries. Och icke att förglömma, kanske den bästa svenska serien någonsin? Mina vänners liv. Alldeles fantastiskt bra!
23. Bästa boken du läste i år?
Jag tror att jag läste Eclipse och Breaking Dawn under detta året, så jag säger självklart dem! Och Marian Keyes' bok Brightest star in the sky.
24. Största musikaliska upptäckten?
Wildbirds & Peacedrums
25. Något du önskade dig och fick?
Resan till Kreta
26. Något du önskade dig men inte fick?
Mer ork! Energi! Min väska som blev stulen på tåget ville jag hemskt gärna ha tillbaka...
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Tjugoårsdagen firades lite lätt hemma med vänner med tårta och champagne. Och någon dag senare med familjen och farmor och Ivar.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer självförtroende gällande sången, det hade nog hjälpt i utvecklandet att inte ha massa tankar som kan hindra mig från att testa nya saker.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Väldigt mycket leggings.
31. Vad fick dig att må bra?
Billströmska. Vännerna. Musiken.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Robert Pattinson?!
33. Vem saknade du?
Vännerna hemma i Linde, mamma & pappa, Fonzie.
34. De bästa nya människorna du träffade?
Kan inte lämna några namn - den nya klassen är fantastisk!
Många saker! Rest utomlands med vänner, skaffat icakort (är inte det vuxenpoäng så säg?), tagit körkort - för att nämna några.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har slutat med nyårslöften efter år av misslyckanden.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.
4. Dog någon som stod dig nära?
Fonzie.
5. Vilka länder besökte du?
Jag tog mig en tur till Kreta i somras.
6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Egen lägenhet, högskola, eller USA
7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Alltid och alltid känns ju svårt, men när jag tänker tillbaka på detta år är det två datum som jag kommer på såhär på rak arm - 29 April och dagen vi åkte till kreta - 3 Juni. Och avslutningsdagen på Tyft förstås, men det exakta datumet minns jag inte. Men sorgen minns jag.
8. Vad var din största framgång 2010?
I början av året kände jag mig starkare än nånsin i mig själv och den jag är, men det har dalat lite framåt slutet av detta år, men om jag ser till början av året så är det en enormt stor framgång för mig.
9. Största misstaget?
Det finns många. Men ibland kan det bästa vara att säga "Tack, men nej tack. Det räcker nu".
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Magen, som vanligt.
11. Bästa köpet?
Jag minns sällan mina köp i efterhand. Men filtrerna till mina öronproppar är värda varenda 800 spänn!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Körkort och hyra.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Billströmska och alla fina älskade vänner där.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
I kombination med 2009 måste jag nog säga YMCA.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Generellt sett gladare, men det har funnits dagar som har varit väldigt jobbiga.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Promenerat, tagit vara på tillvaron.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Låtit onödiga saker tagit energi från mig.
18. Hur tillbringade du julen?
Som vanligt hemma med familjen, med farmor och Ivar på julmiddag.
19. Blev du kär i år?
Ja, det blev jag nog.
20. Hur många one night stands?
None!
21. Favoritprogram på TV?
Grey's Anatomy - som vanligt. Och min nya kärlek då förstås - Vampire Diaries. Och icke att förglömma, kanske den bästa svenska serien någonsin? Mina vänners liv. Alldeles fantastiskt bra!
23. Bästa boken du läste i år?
Jag tror att jag läste Eclipse och Breaking Dawn under detta året, så jag säger självklart dem! Och Marian Keyes' bok Brightest star in the sky.
24. Största musikaliska upptäckten?
Wildbirds & Peacedrums
25. Något du önskade dig och fick?
Resan till Kreta
26. Något du önskade dig men inte fick?
Mer ork! Energi! Min väska som blev stulen på tåget ville jag hemskt gärna ha tillbaka...
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Tjugoårsdagen firades lite lätt hemma med vänner med tårta och champagne. Och någon dag senare med familjen och farmor och Ivar.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer självförtroende gällande sången, det hade nog hjälpt i utvecklandet att inte ha massa tankar som kan hindra mig från att testa nya saker.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Väldigt mycket leggings.
31. Vad fick dig att må bra?
Billströmska. Vännerna. Musiken.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Robert Pattinson?!
33. Vem saknade du?
Vännerna hemma i Linde, mamma & pappa, Fonzie.
34. De bästa nya människorna du träffade?
Kan inte lämna några namn - den nya klassen är fantastisk!
Tyftjul
Det är en och en halv timme kvar till årets bästa julbord. En och en halv timme tills våra fina mattanter serverar den finaste maten på hela året. Tyft är underbart.
Jag ska äta julskinka tills jag spricker, dansa runt granen till svetten rinner, äta lussebullar tills jag spyr, hålla facklan närmast himlen och sjunga julsånger högst av alla, och jag avslutar kvällen med att äta mest knäck och dricka minst. Det kommer bli en fin kväll.
Imorgon tar jag mig hemåt, på tåg. Förhoppningsvis. Jag är nervös, jag hoppas, du hoppas väl också? Att sj tar mig hem, i tid. Hoppas.
Köttpaj på badrumsgolv
Dagens mysplaner och högmässa gick upp i rök tack vare nattens magsjukebravader.
Spy i duschen är ingen hit, kropp utan muskler går nog under samma titel. Men jag har en fin mamma som vaknar av oroliga sms och ringer mitt i natten och gör mig lugn.
Spy i duschen är ingen hit, kropp utan muskler går nog under samma titel. Men jag har en fin mamma som vaknar av oroliga sms och ringer mitt i natten och gör mig lugn.
Magsjuka eller pajen jag åt i Göteborg igår? Eller bara någon bacilusk? Ingen feber i alla fall, om man ska tacka för något får jag väl tacka för det.
Jag hade behövt mässan idag, det skulle göra mig gott, men jag får njuta extra mycket på julafton och midnattsmässan istället.
Nu ska jag ligga i min säng, tycka synd om min mage och lyssna på musikhjälpen.
Gothenburg
Det finns nog ingen stad jag älskar lika mycket som jag älskar Göteborg.
Imorgon är det fjärde advent. Jag ska på högmässa. Mysigt.
Idag tog vi bussen in till stan för att, för min del, handla vinterskor och, för Judiths del, handla julklappar. Vi passade på att träffa William och Matilda från förra årets klass. Vi åt fin lunch på café Vasa i vasastan. Efter lunchen vandrade vi tillbaka till avenyn längs den mysigaste gångallé jag varit med om i vintertid. Mitt i gatan, stor gång och cykelväg - omringad av stora träd som bildade en lång allé. Det var fint. Spårvagnar är fint.
Och mina nya skor är fina.
Det börjar närma sig julavslutning. På tisdag är det julfest på kvällen och det innebär det godaste julbordet som finns, dans runt gran, fika, fackeltåg och julsånger, fika - igen och slutligen gemensam samling och rektor-tal innan vi får festa vidare på egen hand. Sen kommer jag hem, och förhoppningsvis går tåget och det tar den tid det ska, och inte mer. Håll tummarna!
Det börjar närma sig julavslutning. På tisdag är det julfest på kvällen och det innebär det godaste julbordet som finns, dans runt gran, fika, fackeltåg och julsånger, fika - igen och slutligen gemensam samling och rektor-tal innan vi får festa vidare på egen hand. Sen kommer jag hem, och förhoppningsvis går tåget och det tar den tid det ska, och inte mer. Håll tummarna!
Imorgon är det fjärde advent. Jag ska på högmässa. Mysigt.
Total Eclipse of the Heart
Jag vet inte om ni hört Robyns låt eclipse?
Imorgon kommer min Eclipsebox. En vacker 3-disc box innehållande poster, vykort och - håll i hatten - Bellas förlovningsring. Jag är lycklig som ett barn på julafton.
En intensiv vecka stundar, med luciakonsert-rep hela veckan. Jag har inte riktigt fattat att vi har konsert om en vecka, dags att börja plugga låtar och vakna till liv från vinterdvalan!
Låten har ingenting med filmen att göra, men den är minst lika bra.
Imorgon kommer min Eclipsebox. En vacker 3-disc box innehållande poster, vykort och - håll i hatten - Bellas förlovningsring. Jag är lycklig som ett barn på julafton.
En intensiv vecka stundar, med luciakonsert-rep hela veckan. Jag har inte riktigt fattat att vi har konsert om en vecka, dags att börja plugga låtar och vakna till liv från vinterdvalan!
Annars finns julstämningen på plats. Snön ligger som ett täcke på Tjörns vägar och stigar och glöggen finns tillhanda tillsammans med pepparkakorna och lite lussebullar då och då.
Inte behöver jag dela rum till hösten heller, tacka herren och rektorn, tre ton sten har fallit från mina axlar och jag kan andas lite lättare nu. Det är helt enkelt gött nu, mitt liv med Billy.
Supermegadunderkallt.
Sicken jädra kyla!
Jag hade en fin helg med Timmy på besök, det var himla roligt. Det blev dock inga vinterskor för mig i Göteborg, attans! Det skulle behövas, men det blir nog Stenungsund på lördag, en snabbis i alla fall.
Nästa vecka är det dags för intensivvecka igen, luciarep hela dagarna. Jag hoppas min röst är åter till dess, och min ork. Jag hostar mig genom nätterna nu för tiden, jag hostar konstant och när jag väl lyckats somna vaknar jag av en hostattack eller två. Drygt. Men det går över
Jag äger inte tillräckligt med varma kläder har jag konstaterat under de senaste dagarna. Kanske bör göra något åt det?
Jag hade en fin helg med Timmy på besök, det var himla roligt. Det blev dock inga vinterskor för mig i Göteborg, attans! Det skulle behövas, men det blir nog Stenungsund på lördag, en snabbis i alla fall.
Nästa vecka är det dags för intensivvecka igen, luciarep hela dagarna. Jag hoppas min röst är åter till dess, och min ork. Jag hostar mig genom nätterna nu för tiden, jag hostar konstant och när jag väl lyckats somna vaknar jag av en hostattack eller två. Drygt. Men det går över
I övrigt har vi luciakonsert så sent som klockan sex på söndagen den tolfte december, det innebär att det är för sent för att mamma och pappa ska kunna se den och åka hem. Jäkla skit. Det gör mig lite bitter.
Det som bär mig nu är julavslutningen den 21 december. Skolans julbord är det bästa jag ätit i hela mitt liv. Mums.
Imorgon har jag masterclass och ska sjunga trots pyttelite röst, det känns faktiskt bra. För om det går dåligt kan jag alltid skylla på det, och det är ganska spännande att sjunga med en röst som är annorlunda än vanligt. Roligt.
Nu måste jag försöka sova.
Jag saknar er. Jag saknar Linde. Jag saknar familjen.
Future Sex/Love Sound
Jag undrar var framtiden har tänkt föra mig.
Mitt fokus ligger på musikhögskolan nu, och sökningarna som väntar.
Jag undrar vilken stad jag kommer bo i, vilka vänner jag kommer ha och inte ha kvar.
Jag undrar vilka människor jag kommer möta längs vägen, vilka som kommer såra och uppröra mig och vilka som kommer göra mig lycklig och röra upp mig - till att bli en annan, en ny Sanna.
Mitt fokus ligger på musikhögskolan nu, och sökningarna som väntar.
Vad är det som säger att det är det som ska komma härnäst?
Vad är det som säger att min vilja är det som är rätt?
Jag vill till musikhögskolan, jag vill gå där, även om allting just nu är upp och ner tack vare regeringen och att utbildningen numera ligger på fem och ett halvt år. Men jag kan inte se mig göra något annat än musik, trots att utbildningen är lång och csnlånen på tok för dyra för den framtida betalningen i yrket jag valt.
Nu vill jag bara bli frisk från min onda hals så jag kan börja sjunga igen.
Jag vill gärna inte hålla min sambo-för-helgen vaken på grund av mitt hostande heller. Jag får Timmy på besök. Vi ska festa, åka in till Göteborg på lördag och han åker hem redan samma kväll. Det ska bli roligt att träffas, att han få se mitt liv här. Mitt liv med Billy.
(Jag gillar inte när blogginlägg jag just skrivit försvinner så jag får skriva ett nytt, ur minnet av det jag just skrev. Bara som en parantes)
Andevärlden
Min aura är röd och grön, med lite blått i sig.
Det spökar på skolan. Det har det väl alltid gjort men det har nog aldrig varit så uppenbart för mig som nu. Jag varken hör, ser eller känner dem, jag är inte rädd för dem så länge de inte gör mig illa - och de gör de inte.
Men vissa människor besitter förmågan att se dem, att se den lilla sorgsna blonda flicka på Klostret som inte verkar förstå att hon är död, och den lilla pojken på Arken som springer runt och leker, och kvinnan som hängde sig på Korea. Jag tror på det, men det har aldrig förr varit mig så nära som nu, med speglar som krossas i min klasskompis rum och döda ansikten i spegeln. Allt detta berättat av den människa jag minst av allt skulle kunna tänka mig ljuga om något sådant. Det fascinerar mig.
Och idag fick han se min aura, och berätta för mig vad den säger om mig.
Jag är social, vet vad jag vill och har starka familjeband och jag har lätt för att yttrycka mig.
Häpen är ett ord jag sällan använder, men jag gör det nu - för det är det mest passande ordet.
Allt stämmer! Allt känns så klockrent. Å andra sidan känner han mig nu men det fanns någonting i hans röst som sa att det inte var hans ord utan någonting som hade talat till honom och sagt det, berättat det.
Det är fint, att han gör det, att han delar med sig. Även om det är jobbigt ibland att ha en medhjälpare som tittar på och säger åt honom att han inte får prata om dem så mycket.
Det är fint att han försöker hjälpa dem till andra sidan fast han vet att han inte besitter den förmågan egentligen.
Jag undrar vad de gör här. Hon den lilla flickan som är så ledsen, letar hon efter någon? Finns det kvar någon här som har någonting med henne att göra? Finner hon ingen ro, vill hon inte inse att hon är död? Isak säger att de flesta som är spöken är människor som dött hastigt, till exempel i en bilolycka...
Och han den lilla pojken, på tolv år, som leker med allt och som verkar nöjd med tillvaron, tror han att han lever eller vill han vara kvar här i "twilightzone"?
Det är spännande, men det skrämmer mig inte, för jag är nog inte mottaglig - som tur är.
Det fascinerar mig, och vi ber Isak ställa frågor som vi sedan får svar på. Det är häftigt, som en annan värld men ändå samma.
Som folkis.
Det fascinerar mig, och vi ber Isak ställa frågor som vi sedan får svar på. Det är häftigt, som en annan värld men ändå samma.
Som folkis.
Jag Lovar
Städar och packar inför morgondagens hemresa. Jag kanske har nämnt innan att jag bokade tåg hem på fredagskvällen, för jag tänkte att jag, som vanligt, skulle hinna till Göteborg efter lunch. Men dagen efter jag bokat min icke omboningsbara biljett fick vi information om veckan och ja, vi skulle visst sluta redan torsdag efter lunch. Så jag får bittert vänta och antar att jag kommer vara sist kvar här imorgon eftermiddag. Egentligen är det mest synd om mamma som får åka till Örebro så sent och hämta upp mig.
Men det postivia med detta - jag hinner städa mitt stäkiga rum! Underbart, så jag kan komma tillbaka om en vecka till ett fint rum.
Jag passar på att göra tjuvreklam för tisdag, då My ha anordnat en Kenyaafton med lite info om hennes resor dit, och jag ska då sjunga två eller tre låtar. Det blir kalaskul! Så kom och lyssna och ge lite stöd åt människor som behöver det.
Jisses, vad jag längtar hem när skriver detta, jag vill hem och se vårat nyrenoverade kök och träffa lilla Lilo som säkert blivit jättestor vid det här laget, och så kommer ju äldsta syrran hem också. Men först... middag med Mikael nu och lite fest ikväll, och förstså - tågresa under morgondagen. Fint.
Men det postivia med detta - jag hinner städa mitt stäkiga rum! Underbart, så jag kan komma tillbaka om en vecka till ett fint rum.
Jag passar på att göra tjuvreklam för tisdag, då My ha anordnat en Kenyaafton med lite info om hennes resor dit, och jag ska då sjunga två eller tre låtar. Det blir kalaskul! Så kom och lyssna och ge lite stöd åt människor som behöver det.
Jisses, vad jag längtar hem när skriver detta, jag vill hem och se vårat nyrenoverade kök och träffa lilla Lilo som säkert blivit jättestor vid det här laget, och så kommer ju äldsta syrran hem också. Men först... middag med Mikael nu och lite fest ikväll, och förstså - tågresa under morgondagen. Fint.
At the end of the day
Vad är det som gör hösten till den stressigaste tiden på året? Eller är det bara så det känns när man är mitt uppe i det? Så det känns på våren också, och under jullovet?!
Jag vet inte, men jag vet att när stressen blir för överhängande slutar mitt liv att fungera. Jag mår illa, mår dåligt, blir deppig, blir arg, tappar matlust, tappar ork och går runt med ögonlock tunga som bly hela dagarna. Jag sover nio timmar per natt, vilket är mycket mer än under gymnasietiden, men jag är ändå aldrig pigg - och allt detta leder till en apatisk och livlös version av mig själv. Jag orkar inte, jag vill bara sätta mig ner och gråta, lägga mig under mitt täcke med raggsockor på och titta in i väggen och göra ingenting - för är inte det det bästa som finns?
Men det fungerar ju liksom inte riktigt så. För i slutändan har jag ändå en ensemble väntandes på mig, med tron och tilliten att jag gjort det skulle och lärt mig det jag skulle lärt mig. Jag står aldrig själv, jag har alltid någon annan runt mig som behöver att jag fått något gjort.
Å andra sidan kanske det är lika bra, jag har aldrig övat så mycket som nu, och jag har aldrig utvecklats så mycket som nu. Men det vore skönt att slippa pressen och stressen - bara få leva i hösten, under mitt täcke, med raggsockor på.
Jag vet inte, men jag vet att när stressen blir för överhängande slutar mitt liv att fungera. Jag mår illa, mår dåligt, blir deppig, blir arg, tappar matlust, tappar ork och går runt med ögonlock tunga som bly hela dagarna. Jag sover nio timmar per natt, vilket är mycket mer än under gymnasietiden, men jag är ändå aldrig pigg - och allt detta leder till en apatisk och livlös version av mig själv. Jag orkar inte, jag vill bara sätta mig ner och gråta, lägga mig under mitt täcke med raggsockor på och titta in i väggen och göra ingenting - för är inte det det bästa som finns?
Men det fungerar ju liksom inte riktigt så. För i slutändan har jag ändå en ensemble väntandes på mig, med tron och tilliten att jag gjort det skulle och lärt mig det jag skulle lärt mig. Jag står aldrig själv, jag har alltid någon annan runt mig som behöver att jag fått något gjort.
Å andra sidan kanske det är lika bra, jag har aldrig övat så mycket som nu, och jag har aldrig utvecklats så mycket som nu. Men det vore skönt att slippa pressen och stressen - bara få leva i hösten, under mitt täcke, med raggsockor på.
Lågkonjunktur
Jag skulle vilja säga ljuva studentliv, men i dessa fattiga tider, tar det emot.
Pengar har aldrig riktigt varit min grej, att kunna hålla i dem vill säga. Jag har väldigt lätt för att handla saker jag egentligen inte behöver, men jag lyckas alltid hitta en anledning till varför de inte är onödiga, och jag gör väldigt sällan köp jag är missnöjd med. Men det här att ha två hundra kronor att leva på innan nästa studielån kommer känns sådär, och jag köper ju faktiskt bara mat två dagar i veckan...
Så nu sitter jag här, i mitt lilla studentrum, och undrar var alla pengarna tagit vägen? Men jag konstaterar ganska snabbt att detta varit en händelserik månad med konserter, demonstrationer och Göteborgsresor hit och dit, med tillhörande middagar, så jag antar att det är okej.
Nästa månad ska jag leva på nudlar, och hoppas på stipendier.
Pengar har aldrig riktigt varit min grej, att kunna hålla i dem vill säga. Jag har väldigt lätt för att handla saker jag egentligen inte behöver, men jag lyckas alltid hitta en anledning till varför de inte är onödiga, och jag gör väldigt sällan köp jag är missnöjd med. Men det här att ha två hundra kronor att leva på innan nästa studielån kommer känns sådär, och jag köper ju faktiskt bara mat två dagar i veckan...
Så nu sitter jag här, i mitt lilla studentrum, och undrar var alla pengarna tagit vägen? Men jag konstaterar ganska snabbt att detta varit en händelserik månad med konserter, demonstrationer och Göteborgsresor hit och dit, med tillhörande middagar, så jag antar att det är okej.
Nästa månad ska jag leva på nudlar, och hoppas på stipendier.
Jag tror jag vet
Hösten har kommit hit, på riktigt. Bladen har succesivt ändrat färg ett tag, men så bara över en natt slog allting över till en mörkare årstid. Huvuden, som under våren började se upp mot himlen och möta blickar, har nu börjat böja sig neråt igen, som en sköld mot rusket som väntar. Jag har inte hängt med och huttrar mig genom dagarna, men raggsockor värmer men än man tror.
Och jag var på mitt livs bästa konsert igår. Wildbirds & Peacedrums berör mig ända in i själen - ett trumset och en sångröst, sammansatt till den ljuvligaste musik. Med en sångerska som ibland, utan mikrofon, entrar scenkanten och får hela konserthusets stenhammarsal att tystna - mer än innan, får de mina ögon att tåras. Och när varje ton hon tar slukas av varenda en i salen, som om någonting händer i en, någonting nytt, någonting fräscht, någonting magiskt - ryser jag över hela kroppen.
Till råga på allt hade jag en sånglektion skänkt från ovan idag, jag har aldrig känt mig så bra, så ny och så annorlunda i mig själv. Min röst tog mig till nivåer jag trodde låg år framöver. Någonting händer i mig själv nu, med musiken - och det känns bra. Oanade höjder väntar, jag tror jag vågar säga att jag vet.
Och jag var på mitt livs bästa konsert igår. Wildbirds & Peacedrums berör mig ända in i själen - ett trumset och en sångröst, sammansatt till den ljuvligaste musik. Med en sångerska som ibland, utan mikrofon, entrar scenkanten och får hela konserthusets stenhammarsal att tystna - mer än innan, får de mina ögon att tåras. Och när varje ton hon tar slukas av varenda en i salen, som om någonting händer i en, någonting nytt, någonting fräscht, någonting magiskt - ryser jag över hela kroppen.
Till råga på allt hade jag en sånglektion skänkt från ovan idag, jag har aldrig känt mig så bra, så ny och så annorlunda i mig själv. Min röst tog mig till nivåer jag trodde låg år framöver. Någonting händer i mig själv nu, med musiken - och det känns bra. Oanade höjder väntar, jag tror jag vågar säga att jag vet.
ÄCKLIGT
Tack Sverige, tack som fan. Idag skäms jag över att vara svensk.
Alliansen får ytterligare fyra år i regeringen och jag spår ytterligare fyra år med högre löner för redan välbetalda chefer och pinsam dålig hantering av sjuka människor. Jag ser en regering där klyftor ökar, miljön "glöms bort" där ledarna för detta land inte längre ser allvaret - är det inte så det är, Reinfeldt?
Och inte nog med det så fick Sverigedemokraterna just den rollen de ville ha - inget block fick majoritet och därmed får de vågmästarroll, och jag lovar er att de kommer ta a l l a chanser de får att utnyttja sin roll till fullo.
Jag skäms, inte bara för att SD klarade fyraprocentspärren, utan att de fick så mycket som 5.7% i detta val.
Det finns inget som gör mig så upprörd som detta nu.
Hur fan tänker ni?
Vad är erat problem om ni tror att samhällets alla baksidor beror på invandringen? Hur fan kan man vara så hjärtlös, för det är faktiskt det ni är.
Och hur kan SD stå i tv, på valdagen och säga att de vill få ner invandringen till samma antal som Finland och Danmarks, när Finland knappt har en invandrare över huvud taget? Och att Jimmy Åkesson har mage att utmåla sig själv som ett offer, som om de på något sätt förtjänade en plats i regeringen. Ni belyser en politik så långt ifrån demokrati och jämställdhet man kan komma, Ni är fan inga offer, ni, om några, är detta lands baksida.
Hur kan folk tycka att det är okej? Hur kan människor ha GLÖMT?! Hur kan ni ha förträngt historien när den upprepar sig igen? Hur kan ni vara så kalla? Det är fan äckligt, jag tycker det! Äckligt.
Årets heder till Lars Ohly, så jävla rätt. SD ska inte ha den minsta makt i detta land.
Konserthets
På lördag stunder en av de två stora konserterna vi gör här på Billströmska. En stundande stor konsert betyder rep från morgon till kväll. Idag fick vi faktiskt sluta tidigt, halv nio istället för tio (eller kanske även elva ibland?).
Men det ska bli så himla roligt. Det blir en udda konsert med snygga och häftiga låtar, och jag känner att jag verkligen får ge någonting till konserten också - det känns grymt.
Traditionen bjuder på att det är reunion för förra årets tvåor/slutade ettor när första konserten äger rum, så förra klassen strömmar in till Billy fredag och lördag, och på lördag blir det Partaj med stort P! Det blir asgrymt.
Så ser livet ut här på Tyft för stunden. Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan hoppa raskt i säng.
Men det ska bli så himla roligt. Det blir en udda konsert med snygga och häftiga låtar, och jag känner att jag verkligen får ge någonting till konserten också - det känns grymt.
Traditionen bjuder på att det är reunion för förra årets tvåor/slutade ettor när första konserten äger rum, så förra klassen strömmar in till Billy fredag och lördag, och på lördag blir det Partaj med stort P! Det blir asgrymt.
Så ser livet ut här på Tyft för stunden. Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan hoppa raskt i säng.
