Imorgon åker jag den långa bilfärden ner, jag bara hoppas för allt i världen att vädret blir bättre, för som det är nu vill inte mina föräldrar släppa iväg mig på något annat än tåg.

Jag vill bara komma över bron, eller nej förresten, jag vill åka över bron och känna att jag snart är över, att jag snart är hemma igen. Jag vill till bajsskämten, sexsnacken, skratten, de allvarliga samtalen, kramarna. Jag vill till min klass - för jag saknar Er!

Men denna termins start innebär den sista, den sista innan jag måste säga hejdå till två underbara år. Men närmast väntar högskolesökningar. Jag är så nervös så jag dör. Av den anledningen vill jag ligga hemma i min säng hela dagen imorgon, och alla andra dagar också för den delen.

På grund av min långa sjukdomstid innan jullovet har jag inte haft en ordentlig sånglektion på hur länge som helst. Så jag längtar till onsdag, och till min sånglektion med världens bästa sånglärare, som gift sig under lovet också - vackert med vuxen kärlek på något vis...

Hur som helst. Billy, jag saknar dig. Musiklinjen, jag saknar Er. Vi ses, vi kramas, vi skrattar tillsammans snart igen. Snart.