Jag skulle vilja säga ljuva studentliv, men i dessa fattiga tider, tar det emot.
Pengar har aldrig riktigt varit min grej, att kunna hålla i dem vill säga. Jag har väldigt lätt för att handla saker jag egentligen inte behöver, men jag lyckas alltid hitta en anledning till varför de inte är onödiga, och jag gör väldigt sällan köp jag är missnöjd med. Men det här att ha två hundra kronor att leva på innan nästa studielån kommer känns sådär, och jag köper ju faktiskt bara mat två dagar i veckan...
Så nu sitter jag här, i mitt lilla studentrum, och undrar var alla pengarna tagit vägen? Men jag konstaterar ganska snabbt att detta varit en händelserik månad med konserter, demonstrationer och Göteborgsresor hit och dit, med tillhörande middagar, så jag antar att det är okej.
Nästa månad ska jag leva på nudlar, och hoppas på stipendier.