Ja, igår ägde den rum, den fruktade men ack så underbara och roliga examenskonserten. Som ni vet så var jag sjukt nervös, men minuten innan jag skulle upp kände jag "fyfan vad det här ska bli kul" men att säga att nervositeten försvann vore allt annat än sant, men den gick över från att vara plågsam till mer... hjälpsam. Dessvärre så hände någonting mellan samspelet mellan mig och Jesper, men förhoppningsvis var det bara ytterst få som tänkte på det, jag lägger ingen energi på det för jag är nöjd! Det mest fantastiska är att vi alla var så grymt bra i första avdelningen. Vi var verkligen grymma, om man nu får säga så om sig själv? - but right now, I don't give a damn.

Andra avdelningen var aningen flummig, och kanske inte det bästa vi gjort, men jag måste ändå säga att jag är nöjd för det var verkligen "vi" på något vis, vi är fan inte perfekta men vi är bra och vi var jävligt bra! Sen var det studentsången och jag klarade att sjunga hela första gången utan att gråta, jag är stolt över mig själv. Sen fick vi blommor och Ingeborg pratade och det gjorde så ont i mig, jag kände desperationen och maktlösheten - tiden bara rinner iväg. Jag kände så enorm tomhet och lycka och stolthet och sorg. Så tårarna kunde jag ju inte hålla tillbaka då, kanske mest för att Ingeborg är så sjukt underbar och bäst och alla andra lärare vi haft också! Det finns liksom inte ord för hur mycket jag tycker om alla.

Efter konserten och efter att alla tårar torkats och tomheten försvunnit en aning, så infann sig den verkliga stoltheten och lyckan - för då väntade en underbar kväll. Vi begav oss till Fenix (gamla Spitfire för er som inte har superkoll) och det var inte bara underbart god mat utan även en underbar kväll. Många från klassen åkte hem tidigt, vilket jag förstår, det har varit en tuff vecka och att fixa skjuts hem till Ställdalen och Kopparberg är inte det lättaste. Så runt tolv var vi majoriteten lärare faktiskt, men tillslut när Fenix stängde var det jag, Therese, Luis, Måns, Jesper och Chrille kvar.

Jag har så otroligt härliga kort därifrån, Ingeborg tog min kamera och fotade som en tok, mest kanske på golvet och bordet, men det är kul det med. Haha.

Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen; Kvällen var sjukt underbar och jag kommer sakna alla så enormt mycket. Always in my heart, så att säga.

Ni som inte var på konserten igår; ni missade något grymt! Wiho.

Nu ska jag sova, fast än det är allt jag typ gjort idag på min lediga dag, men Kärlek till er och Godnatt.

Imorgon är dagen D här... Nej, inte studenten, men det känns fan inte långt ifrån.
Imorgon kväll har vi var sista konsert tillsammans, vår sista konsert på och med det estetiska programmet - examenskonserten!!  Nervositeten hos mig själv går inte att ta miste på och om jag säger att tusentals tankar snurrar i mitt huvud hur allting ska gå till och vad som får och absolut inte får hända så är det inte någon överdrift alls! 

Min låt måste självklart bli bättre än någonsin imorgon, och jag gör den bra, men imorgon kommer jag vara sjukt nervös och då kommer det kanske bli bra, men inte så bra som jag vill. Redan idag när vi repade den så blev jag skakis och nervös på scenen och det är ju säkert bara en tiondel av vad morgondagen har att bjuda på... Å andra sidan har jag åkt landet runt (nästan) och sökt diverse folkhögskolor och sjungit för en stoneface-jury som suttit med penna i högsta hugg och skrivit så pennan glödit och vissa av dem har inte ens bemödat sig om att le en enda gång - allt detta med endast en unst av nervositet som snabbt förvandlats till lycka, faktiskt. Så man kan ju tycka att morgondagen skulle vara a piece of cake, men det återstår att se.

Nu ska jag i alla fall försöka sova.
Godnatt på er.

Idag har jag äntligen provat balfrisyr, och det känns så himla bra! Sandra är min räddare i nöden och jag kommer vara henne evigt tacksam.
Halv tolv ungefär gick mitt tåg mot Frövi, där mötte jag Timmy och Sandra och vi gick till salongen för att prova frisyren, och Sandra var så snäll så hon klippte mig samtidigt - otroligt snällt. Jag vet med säkerhet att jag kommer bli så nöjd med resultatet den 13 Juni - I can tell!

14.45, efter tjugo minuters försening gick mitt tåg till Örebro. Jag hade bestämt mig för att shoppa - och om jag shoppade??!! Jag spenderade över tusen kronor och jag är nöjd med vartenda köp. Det ända som saknades på inköptslistan var ett par skor, jag vet exakt hur jag vill att de ska se ut men de jag hittade fanns bara i storlek 40 och jag har 41, aningen frustrerande! Men innan jag åkte till Frövi var jag inne på Vibergsskor här i Linde och det var samma fenomen där, men de skulle få in nya skor i nästa vecka. Great! 

Det här var lite information om dagen! Nu är klockan 22.18 och jag är för trött för att vara vaken, så godnatt med er.

Vilken dag... and not only in a good way.

Vanligen har jag sovmorgon till kvart över ett på måndagar, men Jesper var så rar och hjälpte mig mixa min skiva idag, så klockan nio befann jag mig på skolgården igen efter helgen. Det känns skönt att det är klart. Fick reda på projektarbetsbetyget idag vilket resulterade i ett VG, och det var längesen jag var så besviken på mig själv. Jag hade inte förväntat mig ett MVG och hade jag mot förmodan fått det hade jag nog ändå inte känt mig värd det, men jag det här var min grej! Jag fick ett helt år på mig att göra exakt det jag ville, och jag gjorde det jag ville! Jag gjorde min egna skiva. Jag har skrivit varenda textrad i de där låtarna och jag har knagglat mig igenom de låtarna tusentalsgånger för att hitta någonting schysst som gått att bygga vidare på i arrangemanget. Men det kanske var just det... att det var ett helt år. Att musten hann rinna ur och komma tillbaka hundra gånger innan det väl var färdigt. Och tanken att "jag har ju faktiskt ett helt år på mig" har nog omedvetet, och ganska medvetet, alltid funnits i bakhuvudet. No rush, så att säga.

Men nej, nu blir jag sur på mig själv, för jag sitter här och deppar över mitt VG. Det är bra egentligen, för jag skulle tycka det var bra om någon annan fick det. Men jag ville det här så mycket. "Ett MVG eller IG", som folk brukade säga om projektarbetsbetygen, antingen eller. Jag tror att det liksom etsade sig fast redan första gången jag hörde det och IG skulle jag ju inte få... då återstod ju bara ett alternativ. Det är sjukt så höga krav man ställer på sig själv, men jag vet ju också nu hur otroligt svårt det faktiskt är nu. Så många timmar jag suttit där själv på kulturskolan och funderat "låter det här verkligen bra" och ingen att rådfråga just i tvekandets stund. Men ja, jag valde det själv och jag skulle inte vilja haft det annorlunda ändå.

Hur som helst; det här förstörde min dag. Som förövrigt har varit bra!! Jag har repat från halv fem till halv åtta och jag är säker på att välgörenhetskonserten kommer bli G.R.Y.M! Jag ser fram emot den (och kanske liten tills den är över så jag kan börja ladda fullt ut inför examenskonserten som är om en och en halv vecka. Shit pommes!!)

Men nu måste jag sova så jag orkar med morgondagen. Inte bara vanlig skola står på schemat, utan från ett till sisådär halv sex ska vi repa för examenskonserten, för att sedan äta och befinna oss på kulturskolan halv sju då musikcaféet börjar. Sen när det är slut, klockan åtta, beger jag mig till lindeskolan för ännu lite rep inför välgörenhetskonserten. Det kommer bli en fullsmäckad dag. Huvvaligen.

Godnatt.

Det har hänt så himla mycket i mitt liv känns det som! Inte bara direkta händelser utan även så kallade "uppenbarelser", jag har insett att jag faktiskt snart ska ta studenten. Det är helt sjukt. Jag tror att detta kommer sig av onsdagens mösspåtagning. Jag var så sjukt taggad men till en början kändes det ändå rätt dumt att springa runt i studentmössorna och fula ettor, att det inte var jag som gömde mig för alla skrikande galningar till studenter utan jag var en av dem. Det kändes också, sådär en månad innan studenten, konstigt ha hattarna på sig och skrika sig hes när det, som sagt var, en månad kvar! Men efter ett par minuter släppte det och man sprang och skrek som alla andra, det var en frihetskänsla utan guds like...

Det som blev ett stort minus med hela mösspåtagning är att vissa har en förmåga att alltid ta ett par steg över gränsen. Att gå in i matsalen och kasta mat på de som sitter där och äter är fan inte okej. Det är kul när det härjas och skriks och allting är galet, verkligen, men det finns gränser. Även de som ger sig på ensamma ettor, jagar de med vattenballonger och vattenpistoler ända ner till gröna bron är inte heller det okej. Jag hoppas ni skäms!

Hur som helst. Bortser man från det var det riktigt roligt och kvällen föjdes av studentfest. Jag kan dock inte påstå att den var i klass med de andra, kanske för att jag hade förväntningen att alla skulle vara där, mösspåtagningen till ära, men jag hade rejält fel och det tog andan ur mig på något vis...

I övrigt känns det som att det är så otroligt mycket nu. Från och med imorgon och två veckor framåt är det kulturveckor i Lindesberg. Vilket innebär konserter/utställningar varje dag och kväll ungefär. På onsdag har vi välgörenhetskonsert och imorgon ska vi ställa in ljudet (redan!) och senare på kvällen är det egentligen en konsert jag vill gå på, men dessvärre tror jag inte att jag hinner det. Vi ska nämligen ha terminsuppspelning i biinstrument på tisdag, vilket inte alls känns särskilt lockande, så det behövs övas lite inför det och pluggas.  Tordag är det röd dag och det firas med arbete på kvällen, och på fredag - finally, ska jag träffa Sandra och prova baluppsättningen. Det passar alldeles utmärkt eftersom jag var på en absolut sista balklänningsprovning idag. Axelbanden ska kortas lite, annars är den alldeles alldeles underbar. Jag älskar den!

Innan sömnen kallar måste jag berätta om min gårdagskväll och natt som spenderades i Kopparberg. De flesta tjejerna ur klassen var på studentkryssning kvällen till ära, och jag, Cilla, Ingrid och Erika ville ju inte vara sämre, så för längesen planerade vi att ha suparfest i Kopparberg. Men med tiden har detta mer övergått till lugn och stillsam filmkväll med middag at Cillas place, vilket också blev det slutgiltiga resultatet igår. Vi såg på "Tillsammans" i VHS-form och på "Grease" i dvd-form och sluttampen på eurovision i tv-form och slutligen ännu en dvdfilm, nämligen "Sex and the city". Då var det å andra sidan bara jag och Cilla kvar och filmen var klar och vi gick till sängs först halv tre inatt. Jag hade riktigt mysigt och trevligt.

Nu är jag otroligt trött. Helgen var alldeles för kort.
Godnatt.

Det här har känts som en bra måndag. Studiedag och det var så skönt att ta sovmorgon! Jag åt en lång frukost och därefter tog jag en evighetsdusch och sedan satt jag i morgonrock framför datorn och pluggade ett par timmar innan jag kände att det var dags att klä på mig.

Jag började på mitt engelska PM om "musicians during the Second World War" och refererade till filmen The Pianist, bara det att jag inte kunde filmen så bra som jag trodde, så efter lunch med mamma och syster fick jag snabbkolla igenom den över två timmar långa filmen... Tillslut kunde jag i alla fall färdigställa mitt PM.

Jag kan ju inte direkt påstå att det fanns så mycket information att finna, särskilt inte på andra ställen än på wikipedia som inte längre är en tillåten källa inom skolans område. Men jag gillade verkligen mitt ämne och var rejält nöjd med min mixning mellan två stora intressen i mitt liv - musik och andra världskriget (jo det är faktiskt någonting som intresserar mig rejält) 

På eftermiddagen for jag till kulturskolan och repade lite för välgörenhetskonserten, det blir bra det där. Så kom och ge ditt bidrag den 20 Maj!!

Jag är trött! Jag har drömt om studenten två nätter i rad nu. På onsdag är det mösspåtagning så jag antar att jag verkligen börja känna att det närmar sig. I lördags fick jag ett samtal från Lynette som var på cruisingen och var full. Hon grät och sa att hon skulle sakna mig när jag flyttar till Göteborg. Jag blev helt rörd och fick ångestkänslor. Jag tycker om henne, och så många andra. Vem vore jag utan er?

Ja, vad vore jag utan er egentligen? My darlings

Godnatt  <3

Det återstår sisådär en halvtimme av detta dygn. Jag och mamma har spenderat kvällen framför tv;n och kanal nio som bjöd på filmunderbarhållning i form av "what's love got to do with it". Mycket bra film baserad på Tina Turners självbiografi. Nu är jag dock sjukligt trött.

Det repades inför välhögrenhetskonserten idag. Jag skulle ju skriva klart mina låtar till idag, men det gjorde jag ju självklart inte. Jag skrev en helt ny istället, passar väldigt bra in på temat, om jag får säga det själv. När jag kom hem serverades smörgåstårta, för att fira min folkisantagning. Jippie!

Innan det är dags för mig att traska mig mot sängen måste jag bara berätta att det var längesen jag sov så skönt som i natt. Jag vaknade pigg som en lärka och för första gången på länge kände jag mig utvilad. Dessvärre är rösten trött nu. Men imorgon ska jag unna mig en sovmorgon för att sedan åka till min sömmerska och, ännu en gång, prova min balklänning så den kan sys klart snart! Irfana är min ängel.
Efter det ska jag städa mitt rum (det är verkligen äckligt nu! Det var evigheter sen jag tog mig tid, och lust, att göra något åt det). Det är i stunder när kläder inte går att finna, när det inte finns en kvadratcentimeters ren yta på hyllan och när noter försvinner i högen av kläder, böcker, filmer och papper på golvet som man inser att det kanske är dags att göra någonting åt saken. 
Det positiva i mitt liv just nu är studiedagen på måndag och jag ska plugga. Det innebär ju att morgondagen kan ägnas åt städning och läsning av Kafkas "processen" och "Hemsöborna" medan söndagen och måndagen kan ägnas åt PM skrivande, såväl på svenska som på engelska. I have it all solved out.

Nu skriker min kropp efter sömn.
Godnatt.

Jag sitter i skolan på kulturskolan, musikdatasalen. Jag har otroligt tråkigt och jag är otroligt trött. Det är som att tröttheten som egentligen skulle infunnit sig igår efter sökningen sköts upp på grund av min otroliga antagningslycka. Men det sköts bara upp tills idag. Och det passar sig inte alls särskilt bra då kvällen måste spenderas studerande. Jag har nämligen ett svenska prov (eller mer liknande läxförhör) imorgon, och eftersom jag varit borta så mycket har jag varit på en genomgångslektion av sex stycken, som jag räknat det till. Yay Sanna! 

Ikväll måste jag även öva inför välgörenhetskonserten som äger rum den 20 maj i Lindeskolans aula, klockans ju (vadå tjuvreklam?!). Jag måste bestämma tonart på en låt, men även skriva klart en egen låt för jag har fått tillåtesle att spela och sjunga en av mina låtar. Jag vet bara inte vilken. Jag har två låtar som inte är klara, men jag tänkte skriva klart dem ikväll - förhoppningsvis, om jag orkar.  Fast inte för att jag har något val. jag måste ju!

Men nu  börjar dagens ARKO-lektion, men så ser i alla fall mina kvällsplaner ut. Vad är planerat för din kväll?

PUSS!

Jag har kommit in! På Billströmska i Göteborg. Min favorit!!!
Jo ni, lyckan är precis lika extrem och total som den verkar.

Jag var på min sista sökning i Jönköping idag. Jag var sjukt otaggad imorse, det var nästan så jag ville ringa och sjukanmäla mig. Men jag tog mig i kragen och tjugo i sex satt jag på tåget! Även Södre vätterbygdens folkhögskola verkar ha bra grejer att erbjuda, mycket trevliga lärare och elever.
Efter jag gjort mitt prov och mötte mitt sällskap för dagen frågade hon hur det gått och jag svarade "bra". Ena jurymedlemmen hörde det och svarade "det gick väldigt bra". Det kändes kul att höra.

När jag satt på tåget och sov ringde telefonen, ett nummer jag inte kände igen. Från Billströmska folkhögskolan! När han presenterade sig svarade jag ett överdrivet glatt "HEEJ" och jag kände lyckan sprida sig i kroppen. Jo, visst hade de en plats att erbjuda om jag ville ha den och det ville jag ju!!!

Jag ringde Frida och berättade nyheten, vad gjorde hon om inte grät. Hon är underbar. Sen ringde jag mamma som absolut inte fick berätta nyheten för resterande familj, efter det smsade jag ungefär halva min telefonbok och spred nyheten. Lyckan gick inte att ta miste om. Väl hemma hoppade jag tillräckligt mycket för att kunna ge mig credit för ett ordentligt kondispass - men det var bara underbart.

Jag får fortfarande, x antal timmar efter beskedet, små hopp -och skrik ryck, me de går över efter ett tag för att sedan ersättas av nya...

Ja, tro det eller ej, för jag tror det knappt men Billströmska ska bli min skola. Som jag viljat så länge, så himla mycket. Jag ska ta mitt flyttlass och bege mig mot Göteborg i Augusti, mot Tjörn och Billströmska folkhögskolan för att spendera (minst) ett underbart år där.

Man känner sig aldrig mer levande än i sådana här situationer. Lycka.

All världens kärlek.

P.s. Det faktum att jag inte blev antagen alls på åsa, inte ens som reserv trots att jag gjorde mitt bästa prov där rör mig inte i ryggen. Det känns underbart. Självförtroendet är på topp!

Jag vet att ni är så otroligt trötta på mitt snack om sökningar och om studenten. Studenten kommer ni får stå ut med ett bra tag till... och värre kommer det bli. Men sökningarna, kan jag glädja er med, är klara imorgon. Halv sex imorgon bitti går mitt tåg mot Jönköping och Södra vätterbygdens folkhögskola. Om planerna går som tänkt är jag åter i Lindesberg tio på kvällen.

Jag är, som tidigare nämnt, så otroligt trött. Men egentligen räcker inte tröttheten till som begrepp för min fysiska och psykiska status, det icke välanvända ordet i mitt ordförråt - utmattad, är är mer passande ord. För utmattad är precis det jag är. Mina armar väger bly, ögonlocken likaså, hjärnan går på halvfart (om ens det) och humöret sträcker sig ungefär halvvägs fram till dess att stubinen är avklarad.
Grejen är den att när jag kommit hem och varit trött har jag inte slappnat av helt ändå. Jag har inte sovit superbra, för det är som att någonting inte låter mig slappna av. Helt enkelt av rädsla för att tappa orken helt eller tappa "tänket". Skulle jag slappna av helt nu och släppa allt skulle jag lugnt kunna sova hela dagen - utan överdrift. Jag kommer nog inte riktigt slappna av förrän kanske nästa helg.

Jag har smidit planer på att plugga i helgen. Helst det mesta av mina återstående restuppgifter. Det vore så otroligt skönt att då bara ha kvar några enstaka uppgifter som komma skall de närmaste två veckorna, för att sedan bara kunna njuta av tiden som är kvar på gymnasiet. Visst låter det underbart... Det återstår bara ett PM om Selma Lagerlöf, ett PM på engelska, framföra det muntligt, ett engelskatal och läsa två svenska böcker. jag tror det var allt. Skönt att det bara är det i alla fall, det kunde varit värre...

Nästa vecka är det mösspåtagning. Åh, då kommer studenten kännas på en armlängds avstånd. Kvällen bjuder på studentfest med tema "student". Jag ser fram emot den dagen.

Nu måste jag sova. Det är ju trots allt en dag imorgon igen, med uppstigning 04.00

Kärlek.


Jag är så tacksam för mina vänner. När man varit borta mycket, suttit mesta tiden av dagarna på tåg och buss så inser man hur otroligt mycket man kommer sakna folk när man flyttar. Man inser också att folk betyder mer för en än vad man kanske trodde. Ett extra tack måste faktiskt ges till Timmy som varit mitt sms-sällskap varenda minut om jag så velat. Och tack till er andra som bara finns där, för att ni är underbara. Ni har förevigat en plats i mitt hjärta. Tack! <3