ÄCKLIGT
Tack Sverige, tack som fan. Idag skäms jag över att vara svensk.
Alliansen får ytterligare fyra år i regeringen och jag spår ytterligare fyra år med högre löner för redan välbetalda chefer och pinsam dålig hantering av sjuka människor. Jag ser en regering där klyftor ökar, miljön "glöms bort" där ledarna för detta land inte längre ser allvaret - är det inte så det är, Reinfeldt?
Och inte nog med det så fick Sverigedemokraterna just den rollen de ville ha - inget block fick majoritet och därmed får de vågmästarroll, och jag lovar er att de kommer ta a l l a chanser de får att utnyttja sin roll till fullo.
Jag skäms, inte bara för att SD klarade fyraprocentspärren, utan att de fick så mycket som 5.7% i detta val.
Det finns inget som gör mig så upprörd som detta nu.
Hur fan tänker ni?
Vad är erat problem om ni tror att samhällets alla baksidor beror på invandringen? Hur fan kan man vara så hjärtlös, för det är faktiskt det ni är.
Och hur kan SD stå i tv, på valdagen och säga att de vill få ner invandringen till samma antal som Finland och Danmarks, när Finland knappt har en invandrare över huvud taget? Och att Jimmy Åkesson har mage att utmåla sig själv som ett offer, som om de på något sätt förtjänade en plats i regeringen. Ni belyser en politik så långt ifrån demokrati och jämställdhet man kan komma, Ni är fan inga offer, ni, om några, är detta lands baksida.
Hur kan folk tycka att det är okej? Hur kan människor ha GLÖMT?! Hur kan ni ha förträngt historien när den upprepar sig igen? Hur kan ni vara så kalla? Det är fan äckligt, jag tycker det! Äckligt.
Årets heder till Lars Ohly, så jävla rätt. SD ska inte ha den minsta makt i detta land.
Konserthets
Men det ska bli så himla roligt. Det blir en udda konsert med snygga och häftiga låtar, och jag känner att jag verkligen får ge någonting till konserten också - det känns grymt.
Traditionen bjuder på att det är reunion för förra årets tvåor/slutade ettor när första konserten äger rum, så förra klassen strömmar in till Billy fredag och lördag, och på lördag blir det Partaj med stort P! Det blir asgrymt.
Så ser livet ut här på Tyft för stunden. Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan hoppa raskt i säng.
Älskade, älskade du!
I stekande hetta fick jag dra honom ner till ån för att få honom att bada, i snöstorm fick han dra mig framåt för att nå snöhögen där han äntligen fick rulla sig tills hela han var täckt av snö. I regnrusk kunde vi båda mer än gärna stanna hemma, och nöja oss med att gå ett varv runt trädgården - för att vi var tvugna.
Från en liten obusig valp, ovanligt lat för sin ålder, till en hurtig medelåldershund som faktiskt kunde tänka sig att springa efter en boll med långa mellanrum, och slutligen till en gammal gubbe, med bruna snälla ögon. Han var vår egen Ferdinand, trivdes bättre med att sova i sin lilla korg än att busa som de andra hundarna. Han gjorde aldrig någon något ont.
Och idag fick han somna in, för alltid. Nu får han sova djupt och gott - där han trivs som bäst.
Vi ses i Nangijala <3
Livsstatus.
Tiden rinner i väg som vanligt på folkis och det finns alltid något att hitta på.
Idag hade klassen utflykt på schemat, vi hängde lie i Säbygården, en fin liten gård här på Tjörn, och gjorde väldigt abstrakta (men säkert lärorika) saker. Sedan skulle vi till en ö, som hätte Säby-ön (tror jag i alla fall) och det tog oss 40 minuter enkel väg att promenera. Det kändes mer som att gå fina vägar genom kohagar på öland än väskusten, hela vägen längst med havet, det var otroligt vackert, soligt och varmt. När vi kom fram fikade vi, igår fick vi nämligen uppdraget att varje ensemble skulle baka någonting till dagens utflykt så fyra olika sorters kakor fanns det och det var väldigt gott. Vi besteg lite klippot och njöt av solen. En fin dag med musiklinjen.
Vi förbereder i övrigt för våran stora höstkonsert som äger rum 18 september, då även traditionen erbjuder reunionfest för alla Billströmmingar från musiklinjen året innan, så det blir väldigt mycket folk här och det blir roligt när våra förra årets tvåor äntligen får träffa de nya ettorna.
Annars så känns det mest som när man började på dagis här - sjukdomarna sprids med andra ord. Mer eller mindre alla har hesa röster och snuviga näsor - inte jag dock, än så länge. Men jag ska inhandla c-vitamin så jag (förhoppnignsvis) håller mig frisk.
Jag trivs förstås på mitt Alaskarum, men när jag går upp för Arkenstrappa och känner doften av the ark slår mitt hjärta ett litet äntligen-hemma-slag, men det går över så småningom när jag bott in mig mer här på Alaska.
Ja, det var det jag hade att bjuda på för stunden, så nu vet ni lite mer hur jag har det på bästkusten och Billy.
På återseende.
