Ibland är kvällar det absolut bästa som finns... men lite då och då är det raka motsatsen.
Kvällar ger en tid att tänka, oftast på saker jag förtränger om dagarna (eller i alla fall försöker), det är alltid på kvällarna som saknader infinner sig. Jag tror att kvällen är den tid i mitt liv där förändring märks som bäst. Ensamheten blir tydlig, saknaden och tankarna likaså, och man vet att någonstans - någongång fanns någonting bättre och älskvärt än ensamheten just nu. Men nu är är det bara jag, och jag inser att det inte alls var det som var tanken eller planen från början... Ibland rusar livet ifatt, och det där ödet gör sig påmind när man minst av allt behöver det.