Och så bara sådär var spelningen avklarad, den där välkända tomheten har slagit till, men den stora skillnaden denna gång är att det inte finns någon tanke i mitt huvud som frågar vad ska jag göra nu? Det finns ingen rastlöshet eller bitterhet över att det "är över", för det är inte över.
Idag ska jag göra allting som faller mig in vilket blir ungefär  i n g e n t i n g. Jag ska vila min röst som blev lite uttröttad under gårdagens (förövirga sjukt roliga) spelning. Jag ska i och för sig vara en duktig elev och göra lite sångensemble i Sibelius och ta en promenad i det härliga vädret till Ica - enbart småpetitesser enligt mig.

Nu ska jag ge mig själv tid ett tag att öva på det jag behöver öva på! Jag ser de kommande veckorna lite som en "stor utvecklingsperiod med reservation för oönskade resultat, men vi bajsar och ser vad det blir" (vilket förövrigt numera är ett allmänt uttryck i vår kära musikklass).
Istället kan jag tala om gårdagen. Ja, som jag nämnde var spelning sjukt kul och jag tror att publiken (nägra tappra själar) hade väldigt roligt, de dansade och skrattade och gav all den energi jag hade hoppats på. Nu när jag sitter här i musikhusets datasal och lyssnar på inspelningen finns det ju självklart hundra saker jag önskar jag gjort annorlunda - men vad gör det, för så är det ju alltid. Efter att vi riggat hade vi ungefär fyra timmar att döda... i Frölunda. Så vi letade efter pizzeria, men precis som alltid annars hamnade vi till sist på.... just det... McDonalds, det ack så trogna McDonalds. Men det var väldigt trevligt och tiden gick fortfare än förväntat. Vi anlände till Jungman Jansson och böt om och sminkade oss på toaletten och jag fick lite deja vu från framtidsdrömmar om turnéliv, det kändes gött.
Vi var åter på skolan runt klockan två och jag kröp ner i min säng nästan precis 03.00! Underbar afton, om jag får säga det själv.

Sådär, kära vänner. Uppdatering från mitt ljuva västkustliv!
På återseende.