Okej, nog för att jag gillar att kunna sova till elva varje morgon, gå runt i pyjamas till klockan tre och spendera dagen med att göra "ingenting" så känns det faktiskt skönt att lovet börjar lida mot sitt slut.
Jag skulle inte alls ha någonting emot att fortsätta ta långa sovmorgnar och gå runt i min pyjamas och göra ingenting, men om jag måste offra det för att komma ner till min favorit-ö med mina favorit-bröder och systrar igen - så är det värt det.

Jag trivs så bra här hemma, mest tack vare att jag får den egentid jag inte annars tar mig för på skolan. Att vara ensam hemma är underskattat, enligt mig. Men jag är en sån där person som både vill ha och äta kakan (även bokstavligen, visserligen). Jag vill med andra ord både sitta här hemma i min pyjamas och ligga i våra "världens-skönaste-soffor-ever"-soffor och inte göra någonting, samtidigt som jag vill vara på Tjörn, på skolan med mina vänner där och gå upp och klä på mig och masa sig iväg till matsalen för (å andra sidan) den godaste frukosten jag kan tänka mig och sedan ha en dag fylld av lektioner och övning och ibland rastlöshet, men fortfarande utan sovmorgon och pyjamas.

Det jag kanske mest ser fram emot nu är att öva! En konstig känsla för i vanlig ordning efter lov så brukar övningslusten vara som bortblåst, men att jag skrev den där låten gjorde nog susen. Förhoppnignsvis (om vi lyckas få tag på en sista minuten tågbiljett) så sitter jag på tåget ner mot Göteborg på söndag men min Norrlandsvän Judith vid min sida. Jag hoppas på det!

Nu ska jag glida runt lite i min pyjamas innan jag ska försöka få med mig min stackars hund som haltar och mår allmänt dåligt ut på en liten promenad, det kan inte vara lätt att bli gammal.