Det pirrar i min mage, jättemycket.
Det känns som det bör när första skoldagen närmar sig. Förväntan.
Jag är spänd på att träffa min nya klass och jag längtar efter de jag redan känner från förra året.

Jag tror inte jag kommer kunna sova inatt, faktiskt. Jag tror det kommer pirra. (Det faktum att jag ska övningsköra ner imorgon är nog en bidragande faktor till pirret i magen).
Allting är så spännande, men det är skönt att jag kan skolan, att jag valde att gå kvar och inte söka något nytt. Jag vet att jag har en trygg plats som väntar på mig.
Jag ser fram emot Billyfrukosten igen, med allt vad den har att erbjuda.

Hundratals fjärilar. Tur att jag gillar fjärilar.