Jag har haft en eftermiddag (och halv kväll) med Gerda. Det var ett efterlängtat möte och jag känner mig full av Gerdaenergi, som alltid efter att jag träffat henne...

Men nu är det kväll och jag känner att den där känslan börjar krypa sig närmre. Den där... Saknaden.
Jag vet inte, det kanske beror på mitt och Gerdas väldigt långa livsuppdateringssamtal som, självklart, inkluderade en helmassa Billströmska och folkissnack, eller så beror det kanske på att det faktiskt var i fredags och därmed fyra dagar sedan jag lämnade skolan och folket. Jag vet inte, hur som helst så längtar jag så fruktansvärt efter skolan.
Jag vill kramas med er!
Jag vill skratta med er och spela musik med er!

You're quickly becoming my second family.

Men imorgon ska jag träffa Sofia och Joel. På torsdag ska jag träffa en efterlängtad Helene och gå på bio med min älskade mamma, sen är det faktiskt fredag och dags att åka tillbaka. Så det kommer gå fort, det kommer faktiskt gå så pass bra att jag nog kommer överleva. Sådetså