In Our Darkest Hour
In My Deepest Despair
Will You Still Care?
Will You Be There?
In My Trials
And My Tripulations
Through Our Doubts
And Frustrations
In My Violence
In My Turbulence
Through My Fear
And My Confessions
In My Anguish And My Pain
Through My Joy And My Sorrow
In The Promise Of Another Tomorrow
I'll Never Let You Part
For You're Always In My Heart.

Jag önskar att jag kunde förklara hur lycklig och tacksam jag är, kanske främst mot mig själv.
Jag har tagit mig hit, till bästa platsen på jorden, till en skola, en klass fylld av underbara människor som jag verkligen trivs med.

Flera gånger nu har jag suttit och försökt beskriva hur det faktiskt är här, hur man lever, hur man lär och hur vardagen ser ut, men det bara går inte. Jag får hela tiden ta bort och göra om och ta bort och göra om igen, för ingenting känns helt rätt och rättvist. Jag tror att ni inte förstår, för jag förstod inte. Ohc jag vet att jag inte förstår Amanda som går på Bollnäs fast det är folkhögskola som folkhögskola och jag vet att hon inte heller förstår mig. Jag förstod inte riktigt hur det skulle vara att bo såhär, mina förväntningar var skyhöga och trots att tiden här inte alls levt upp till alla dem så är allting så mycket bättre än vad jag kunnat dröma om. Det är svårt att förklara, men hur jag än vrider och vänder på det och vilken väg ut ur tänkandet jag än tar så slutar det alltid med ett leende på läpparna och en värme inom mig av tacksamhet. Jag är så glad att jag tog mig hit, att jag gjorde det här för min skull, att jag har slitit för att vara där jag är idag så att jag fick chansen att komma hit och utvecklas med mig själv. För det har jag verkligen - utvecklats alltså. För här får jag vara precis den jag är, den jag vill vara.
Jag har skrivit det förrut men det tål att skrivas igen att för första gången på väldigt väldigt länge känner jag en inre frid. Visst självklart finns det saker jag vill ändra med mig själv men det ser jag bara som någonting bra, att ha någonting att sträva mot. Och även om folk inte skulle tycka om mig för den jag är här så får de ta mig för den jag är i alla fall.
Vi bor och lever tillsammans, det går inte att fejka, det går inte att spela ett spel. Och jag tror att det är just det som gör att vi är så nära varandra, jag tror att det är det som gör mig så lycklig och jag tror att det är det som gör att det här är mitt andra hem. Jag trivs här. Jag får tid att växa här.
Det här är det bästa jag gjort i mitt liv såhär långt. Jag är så lycklig över att vara här...

Nästa helg åker jag, Judith hem till Johanna i Uddevalla och stannar där hela helgen. Jag längtar. Jag klarar mig så mycket bättre med dem i min närhet här.