Voice without
Jag befinner mig hemma idag. Jag har i och för sig bara en lektion men den är trots allt tre timmar lång. Efter för lite nattlig sömn, på grund av hostande, är min hals alldeles för trött och öm för att vara social idag, och min kropp alldeles för trött och mör för att orka befinna sig någon annan stans än hemma idag.
Det kanske ändå är på tiden att vila rösten, kanske är bäst att stanna hemma - som mamma sa. Jag skulle vila rösten i lördags och det gjorde jag - fram till klockan sju ungefär när Sanna Li knackade på dörren. Sen begav vi oss på spelning och vidare hem till Albin och då blir det ju inte så mycket vila för rösten med alla människor man träffar och ska prata med.
Igår var det söndag och då skulle jag också vila rösten vilket jag faktiskt gjorde - film för mig själv hela dagen är en höjdare. Men så vaknade jag upp imorse och då var det som att rösten bestämt sig för att vila var ännu sämre, för idag är hostan som den annars är om kvällarna och rösten som efter en rockkonsert.
Jag läser och begrundar det jag just har skrivit. Den där känslan av maktlöshet och frustration smyger sig på. Jag vill ha min röst tillbaka!
Imorgon ska jag jobba - egentligen. Jag försöker få någon att ta mitt pass. Det är alltid lika svårt dagen innan - men svårt fyra dagar innan att veta om man fortfarande är sjuk till den bestämda dagen också. But I don't blame anyone, för alla har vi planer för dem kommande dagarna och att ändra dem är inte alltid det lättaste, eller roligaste, eller det som man är sugen på att göra helt enkelt.
Och om jag får jobba ändå så får man väl se det från den ljusa sidan - pengar. Spelarna får helt enkelt stå ut med hostande och harklande från min sida och min kära arbetskamrat får stå ut med mer läsa än vanligt. Uppoffringar.
Men mest av allt vill jag bli frisk nu, snart är det torsdag och studiedag och jag har planer av olika slag, different kind of options. Jag ska inte sitta hemma och hosta mig genom den dagen, det må jag säga.
Det kanske ändå är på tiden att vila rösten, kanske är bäst att stanna hemma - som mamma sa. Jag skulle vila rösten i lördags och det gjorde jag - fram till klockan sju ungefär när Sanna Li knackade på dörren. Sen begav vi oss på spelning och vidare hem till Albin och då blir det ju inte så mycket vila för rösten med alla människor man träffar och ska prata med.
Igår var det söndag och då skulle jag också vila rösten vilket jag faktiskt gjorde - film för mig själv hela dagen är en höjdare. Men så vaknade jag upp imorse och då var det som att rösten bestämt sig för att vila var ännu sämre, för idag är hostan som den annars är om kvällarna och rösten som efter en rockkonsert.
Jag läser och begrundar det jag just har skrivit. Den där känslan av maktlöshet och frustration smyger sig på. Jag vill ha min röst tillbaka!
Imorgon ska jag jobba - egentligen. Jag försöker få någon att ta mitt pass. Det är alltid lika svårt dagen innan - men svårt fyra dagar innan att veta om man fortfarande är sjuk till den bestämda dagen också. But I don't blame anyone, för alla har vi planer för dem kommande dagarna och att ändra dem är inte alltid det lättaste, eller roligaste, eller det som man är sugen på att göra helt enkelt.
Och om jag får jobba ändå så får man väl se det från den ljusa sidan - pengar. Spelarna får helt enkelt stå ut med hostande och harklande från min sida och min kära arbetskamrat får stå ut med mer läsa än vanligt. Uppoffringar.
Men mest av allt vill jag bli frisk nu, snart är det torsdag och studiedag och jag har planer av olika slag, different kind of options. Jag ska inte sitta hemma och hosta mig genom den dagen, det må jag säga.
"I never think that people die. They just go to department stores."
Kommentarer
Trackback
