Sanna:
- Frida, varför mår man såhär?

Frida:
- Det är tydligen någonting man ska göra i vår ålder.


Skola imorgon och ungefär såhär mycket (NOLL)  känner jag för skolan just nu. Jag orkar inte gå till skolan och sitta i studion, få saker gjorde eller vara glad och social.
Men på tisdag kommer syster hem, jag antar att det kommer göra mig glad i alla fall. Det känns som att det är imorgon hon kommer, men man får vänta ännu en lång dag. Men på tisdag är det musikcafé (halv sju för er som vill komma!) i kulturskolans aula. Det är vårat sista. Jag har fått tillåtelse att spela och sjunga en låt. Vilken är inte riktigt bestämt än, fast än Lars Winnerbäck var första alternativet och det jag sagt att jag ska göra. Men just nu lutar det åt lite "in the ghetto". Å andra sidan vill jag skriva klart min låt snart, då kanske man kan köra den. Kanske.
Hur som helst så ska hela familjen Larsson dit för en gångs skull. Det ska bli roligt att alla kommer, men jag kommer vara så nervös.


"17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går?
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar ...
och jag blev en av dom som aldrig kommit hem"