Jag tror inte någon av er har missat, eller jo säkert någon, att Michael Jackson kommer till London till sommaren och början av nästa år. Jag. Dör.
Grejen är att jag upptäckte det av en slump, det var först två dagar senare de nämnde det på radion och först fem dagar senare biljetterna släpptes. Självfallet skrev jag upp mig på presale listan med chans att få en kod och därmed få biljett före andra - kanske. Och jag fick en kod! Men ingen biljett. Än.

Jag känner någon slags hets inom mig själv, blandat med oro och förvirring. Hets för att jag skulle kunna dö för att se Michael Jackson. Och jag har sagt det förr u mitt liv - den artist jag skulle vilja se helst här i livet är Michael Jackson.
Jag har då trott att han har slutat med turnélivet för längesedan. Men så nu kommer han till London! Hur långt är det dit liksom? Inte långt!!!

Jag håller på och spanar på bljetter nu, dem skulle kosta med två och ett halv tusen - ungefär. Det är bara biljetten. Men jag har pengarna (tacka vetja trygghansa, mitt älskade försäkringsbolag) och jag har sagt att dem ska sparas och göra något kul för. Michael Jackson vore inte bara kul, det vore det bästa som skulle kunna hända mig (ur vissa synvinklar sett).

Min mamma har lite svårt att förstå det dock. Hon har lite svårt att förstå att tvåtusen spänn är lite pengar för mig så länge jag får se Michael Jackson. Jag tror det beror på att hon är vuxen och ekonomisk och ansvarsfull. Det ska jag också bli en dag, men innan dess tycker jag att det är värt att se the king of pop för tvåtusen svenska kronor, och jag tycker det är värt att inte ha någonstans att bo efter konserten och därmed få vandra Londons gator innan man kan bege sig mot flygplatsen igen. Jag tycker det är värt det. Faktiskt.

 Om jag inte får någon biljett kommer jag gråta mig genom juli månad och början på nästa år. Jag kommer kanske sätta mig på ett plan dit och ställa mig utanför O2 arena och desperat försöka få tag på en biljett - precis som femhundra andra Michael Jackson-fans.
Men han är i alla fall cool den där popkungen. He sure knows how to performe and make good music. Och tänk om jag fick vara där, under hans sista konserter.
(Och kom inte och säg att det inte är den sista för han blir faktiskt 51 år i år!!)

Billie Jean, Black or White, Thriller, Smooth criminal, Bad - ja, ni kan alla dem.
Visst vore det coolt? Men jag skulle dö om han spelade heal the world, eller Will you be there, eller I just can't stop loving you, eller the way you make me feel.

Dags att sluta drömma.
Ge mig en biljett bara and I will love you forever.