Inte för att jag bryr mig om melodifestivalen numera, tack vare dem otroligt dåliga låtarna. Men jag bara undrar en sak:
"Vad fan tänkte ni, Sverige?!"


Jaqueline har varit här praktiskt taget hela dagen, och vad vi gjort? Kollat melodifestivalen, såklart (bland annat). Precis som alla andra denna kväll. Jag har sett en delfinal och den var ingen höjdare. Jag skrattade lite hånfullt åt operatanten inombords. Och så går hon sta och vinner hela alltet!!
Jag hade intalat mig själv att inte bry mig mera, vilket jag inte gjort heller. Men det är någonting med mig och musiktävlingar. Jag kan inte hålla mig utanför, jag kan inte inte bli insatt och jag kan inte hålla tillbaka min vinnarinstingt som väcks till liv då.

Jag är ingen dålig förlorare, jag ser det mesta som en lek. Fotboll är bara fotboll och poker är bara poker, men musik är banne mig inte bara musik! Vad är det då? Ja, det är väl den bästa frågan någonsin, men den har dock inget svar. Musik är bara för nära hjärtat, I guess. Nåde den som kan fler låtar än mig på bildfrågan i "Så ska det låta" eller gissar låt före mig i "pennan". Och man bör akta sig som man vinner över mig i word-music-contest (hemmasnickrad tävling, regler skickas efter förfrågan). Ingenting får igång mig lika snabbt som musiktävlingar (Herr musik - a.k.a Erik, kan intyga detta). Jag antar att jag var dum som trodde att självaste finalen i årets melodifestival skulle klara sig undan mitt engagemang.

Efter att ha hört startfältet i finalen var jag fast! Emilia borde vinna, Ugglas eller operatanten skulle vinna. Sen så kom rösterna (varför får Örebro alltid de tråkiga gubbarna?!) och vad händer - Måns går upp i toppen, den jäveln. Sen! Då säger folket sitt - och vad händer då?! Måns får besviket ta emot... hur lite poäng det nu var, och för en sekund känner jag stort medlidande för hans ledsna min och för alla andra som nyss låg i toppen men som nu helt tappar platsen och därmed inte längre är möjliga vinnare. Så kommer den där skrällen. Den där... ofärståeliga händelsen och jag försöker förstå hur ni tänkte där, Sverige. Jag hoppas ju självklart att ni alla tänkte att den skulle gå bra där borta i kommunistlandet, bara därför, för ni kan väl ändå inte tycka att det var bra? Och ni kan väl ändå inte tycka att det är schlager??!! Fast det är klart...det är ju bara jag som fortfarande hoppas på en ny Främling eller Waterloo, eller för den delen en ny Ska vi plocka körsbär i min trädgård.

Men jag hoppas ni är nöjda nu, Sverige. Emilia skulle ha fått den där 144:an -  I tell you.
Nu har ni ett år på er, Sverige. Ryck upp er, Sverige. 

Tills dess ska jag poppa sönder You're my world till obefintlighet. Allt med en arg Christer Björman look-a-like-min på mina läppar. Känn på den!