Det borde vara vår! Hela veckan har jag vaknat och tänkt mig att det är vår ute, gått upp en kvart senare än vanligt eftersom jag ändå ska cykla till skolan. Allt detta trots att jag ju vet att det fortfarande är mars, vinter, blött och grått. Men det är som att kroppen anser att det borde vara vår nu, och därför allt detta.

Undrar om detta kommer leda till att jag ligger steget före hela tiden dem närmaste månaderna? När våren kommer anser min kropp att det borde vara sommar och min kropp åtar sig då både sommarlov och studentkänslor. Sen kommer sommaren och då kanske det ska vara höst enligt mig och då blir jag höstdeprimerad och glömmer att leva ut sommaren. Eller?
Nej, vi hoppas inte på det. Det vore ju väldigt konstigt (för detta är en väldigt konstig tanke), men jag ska hålla er uppdaterade om min kropps årstidskänslor, jag lovar.

Förövirgt har den här veckan gått väldigt fort, kanske på grund av våren? Det känns så otroligt skönt för jag ser verkligen fram emot helgen och att få vara ledig. Jag hoppas på fint vårväder. Det kanske är det min kropp behöver för att återställa sin årstidsbalans? Det kanske är så att jag missförstår denna underliga känsla, det enda min kropp ropar efter är kanske lite sol, värme och vårkänslor?!
Det vore rätt okej med en solsemester nu faktiskt. Lite avlsappnande dagar vid havet och lyssna på vågorna och spendera dagarna i solen och kvällarna på restauranger och uteställen. Visst låter det väl lockande?

Nej, nu ska jag sluta drömma om soliga dagar och fin solbränna, allt för att föröska ta mig tillbaka till senvintern här hemma i Sverige igen. Det känns plötsligt väldigt grått nu...

To be continued...