Dagens ensamblelektion gick åt till att spela upp diverse låtförslag till examenskonserten. Arton stycken av de sisådär tjugofem förslagen var mina. Men jag ser det som ett bevis på engagemang från min sida sett. Lider dock lite med mina kära vänner som fick spendera en evighet att lyssna på några bra men många (inte enligt mig då förstås) dåliga låtförslag. Men that's what friends are for, right?
Utöver det var lite panik över den extrema supersize spindeln som uppenbarade sig på bästa lektionstid och den kommer ge, i alla fall mig, mardrömmar inatt. Jag har aldrig sett något så stort och äckligt och min redan extremt långt förgågna spindelfobi späddes på lite extra idag tror jag.
Min mamma fick ännu en gång använda sig av sin redan väl uttjatade uppmaning "att jag minnsann borde göra något åt min extrema fobi!!" Jag är inte sjuk! svarar jag och totalvägrar att lyssna då jag är övertygad om att den där "lära-bort-fobi"-människan kommer ha ett helt rum fullt av spindlar på sitt kontor och kommer tvinga mig att hålla en. Så här ska inga spindelvänliga doktorer besökas.


Jag cyklade till skolan idag, för första gången i år. Jag ser det som ett säkert vårtecken. Dessvärre väntar jag spänt på en ny omgång snö innan den efterlängtade skinnjackan kan tas i bruk igen. Mm, min älskling.


Ännu en gång måste jag nämna den underbara och fantastiska Melissa Horn (fast nu var det ju ett tag sen sist). Hon och Lasse är en bra kombination i dessa tider. De vet hur man sätter ord på känslor som inte borde gå att beskriva (som kanske ingen borde upplevt ens en gång). De har förmågan att få mig att sitta som i en annan värld och lyssna på deras texter och nicka instämmande och tänka "det där är mitt liv de sjunger om". Har man den förmågan, då har man någonting. Om det inte är det som önskas av våra älskade musiker så vettefan vad musik är till för (förrutom låtar á la "Pokerface" som enbart är till att skaka ass till på krogen då, förstås)

Imorgon bitti väntas nationellt prov i Svenska B - skrivning i fem timmar. Än så länge är jag pepp. Jag hoppas även att jag ska vara lite piggare än idag. Inte nog med att jag försov mig och kom till skolan först klockan nio, sov jag även på kulturskolans otroligt sköna gröna soffor och även ett tag när jag kom hem. Jag är fortfarande trött!
Jag chansar på att efter helgens utgång äntligen fått slappna av igår kväll så kom tröttheten. I söndags skulle jag nämligen jobba, då var det ju ingen mening att ens känna efter och i går hade jag konsert. Idag däremot var jag helt och fullt ledig.
Men det bör även nämnas att lördagen var guld! Utgång med Therese och Emelie, i sällskap av andra sköna personer. Jag hade riktigt riktigt kul! Tack för den.

Hur som helst. Jag kanske ska ta min näthinnespindel och gå mot sängen nu... Eller utan den kanske är ännu bättre.

Tack Amanda. Tack Frida.


Godnatt.