Jag sa to be continued. So here it is - dagen.

Kvart över tolv satte jag mig på tåget mot Kopparberg för att från stationen gå hela vägen själv till Lynette. Vid ljusnarsskolan visste jag inte längre vart jag skulle, så jag stod där och väntade på att Lynette skulle komma med bilen, hämta upp mig för att sedan köra vidare mot hennes mamma för att hämta lite grejer. Det visade sig att hon bodde ungefär hundra meter från där jag befann mig - lustigt.

Hur som helst så var det bara jag och Lynette en stund medan Ingrid hade flöjtlektion, Cilla var någon annan stans och Frida och Sofie hängde upp sin utställning. När Cilla och Ingrid anlänt blev det biltur till ica för godishandlande, singstar, fast mest för mig och Ingrid och Cilla höll tal och det var vackert och roligt. Sen kom Frida och Sofie och då lagades det våfflor minnsann, det var gott - trots att jag inte känner någon smak numera tack vare förkylningen.

Jag tog tåget hem vid fem. Jag är helt slut. Ni tar kål på mig tjejer. Men det gör inget <3
Hur som helst så tror jag att håller på att bli riktigt förbannat sjuk! Förkylningen är den värsta på flera år, dock har halsen blivit bättre, men just nu vet jag inte vad jag föredrar - halsont eller andningssvårigheter. Tough choice! Men det går väl över snart hoppas jag.

Nästa vecka är det projektvecka och det innebär sjungande fem dagar och ja, jag hoppas det går att genomföra. Paniken börjar närma sig.

Jag ska ta tag i mitt liv och sluta klaga. Snart.

Tack för dagen i alla fall. It was lovely.