Det må låta väldigt konstigt att en liten metallgrej kan betyda så mycket, och symbolisera så stor del av ens liv...
Jo, vissa av er förstår nog vad jag pratar om. Idag var inlämning av skåpnycklar på skolan, trots att det är åtta dagar kvar! Jag förstår att ni tycker jag är superduper töntig och att det faktiskt inte är en sådan big deal, och jag förstår er, för jag skulle tänka samma sak om någon annan. Det är bara det att det är mina känslor som styr och spelar mig ett spratt. Den där fula skåpnyckeln jag haft i min jackficka i tre årstid vad alldeles ny när jag fick den, nu är den sådär härligt sliten på kanterna och välanvänd. Jag undrar hur många gånger jag använt den, hur många gånger jag öppnat mitt skåp... hundratals, tusentals gånger.

Men egentligen är det nog inte själva nyckeln i sig som är så himla betydelsefull, för skåpet är inte så stor av gymnasietiden egentligen. Men det är mer en symbol, det blir en symbol att jag är klar där nu. Att jag inte längre har min självklara plats. Jag försöker faktiskt att se det här från den ljusa sidan nu; jag har inte min plats där längre, för jag är klar med mina studier. Jag har (relativt) bra betyg som inte kräver det minsta tentamen eller sommarplugg. Jag är klar där för att jag har klarat av de här tre åren med bra betyg som håller.

Jag tror nog att tankarna får gå så idag, det underlättar det hela en aning.
Idag hade vi förresten sista Arkolektionen och Jesper skulle bjuda på fika, men det var ju bara jag där så det blev inte så mycket med det.... Kul!  Men jag ska inte vara bitter nu. Jag kan glädje omvärlden med att jag är ledig imorgon och att jag idag fick ett mejl från ginza att mitt the sims 3 är skickat och vad det innebär kan ju räkna ut själva....... (jag får det IMORGON!) Lyllos mig, va?!

Time to go. Bless you.