Just nu är jag bara så himla trött på att ingen säger vad den egentligen tycker eller tänker? Vad är det som är så himla fel med det? Vad är det som är himla fel med att sägas "nej tack, jag vill inte" eller "ja, det vore superkul" istället för alla kryptiska svar som kan tolkas på miljoner olika sätt och som varken får en glad eller ledsen, bara enormt förvirrad.

Och som alltid så får jag det att låta som att jag är någon ängel vilket självklart inte alls är fallet. Men jag försöker i alla fall visa lite granna vart jag står i frågan. Vad jag tycker och vad jag känner. Men hur jävla mycket krävs det för att få minsta respons? Hur jävla mycket krävs det för att få igång resten av befolkningen att göra detsamma?!

Att alltd vara ärlig till 100 procent är kanske inte alltid så lätt och kanske inte heller så rätt jämt. Men om en människa visar klart och tydligt vart den står i frågan och jag inte alls tycker detsamma, så kanske det är läge att säga som det är, istället för att svara något snällt och ställa den personen i en position när den varken vet vad som är ut eller in, sant eller falskt eller rätt och riktigt? Det kanske är bättre att såra den personen men vara ärlig och få slut på det lidande som den personen faktiskt känner.

Ja, nu talar jag ju självklart för mig själv. Men jag tror nog att jag har någon på min sida. Ni som känner er träffade borde kanske ta mina ord och göra det till handling, nu eller innan det är försent. Och vad jag menar med försent, tänker jag inte ta upp här. Inte nu.

Fan!