Mitt sex and the city-maraton har officiellt startat!
What can I say, jag älskar serien, glamourlivet och New York city!

Dessvärre, efter sådär sju timmars tittande tappar man tillslut glädjen, inte av själva programmet, nej, för ens eget gråa och trista liv.
Jag bor i en liten stad som ingen i hela Sverige vet vart den finns om man inte råkar bott här, vilket inte är så många som faktiskt råkat ut för. Om jag inte jobbar eller pluggar är msn min vardagsaktivitet och på helgerna har man två val - gå ut på krogen och supa sig full, eller sitta hemma och inte göra någonting!
Allt detta medan New York borna lever glamourösa liv med lägenheter mitt "in the city" och en snygg, rik, underbar pojkvän, välbetalda jobb (in their 30's!!) och spenderar deras vardagskvällar på en restaurang med sina bästa vänner, eller gå på bio eller hänga med kändisar vid någon flott restauranginvigning!

Och mitt i allt detta har mitt liv just förgyllts med en egen Carrie Bradshaw-röst med en snygg Amerikansk engelska och en shoeaholic - allt i sin perfekta supersnygga New York glans. Och jag skulle kunna dö för att vara författare och skriva sexspalter i amerikanska tidningar just nu.
Den där Carrie Bradshaw sure knows how to make you hate your terrible swedish life...