Så blev det nytt år - igen,
nya löften - igen,
nya drömmar - igen,
nya mål - igen.

Varje nyårsafton bjuder på samma tanke;
vad ska jag bli i år? Vad ska jag uppnå i år? Vad ska jag förändra i år? Hur kommer mitt liv se ut i år?
Det är alltid lika spännande att försöka se in i framtiden efter svar på dessa frågor.
Jag ska bli  en bättre människor,
jag ska uppnå lycka och kärlek,
jag ska förändra mina vanor
och mitt liv kommer bli underbart och älskvärt. 
Varje år!

Det är som att på nyårsafton försvinner alla livets regler, som att man bara över en natt ska bli den perfekta människa jag och resten av världen vill att jag ska vara. Att man helt plötsligt, över en natt, ska tappa suget för godis eller onyttigheter. Att, bara för att årets slutsiffra ändras, ska prince charming uppenbara sig! Som att det kommer hända, egentligen? 

Egentligen är det ju korkat att man tror (för jag tror att de flesta av oss ända gör det) att livet ska förändras tack vare ett tolvslag ett visst datum, och jag skulle ljuga om jag inte hoppas på att mina drömmar och mål ska bli sanna också.
För någon gång måste det ju bli min tur. Någon gång måste ju jag få vakna på morgonen och känna någon slags inre frid och bara vara lycklig. Någon gång.

Det är också konstigt att det jag definierar som lycka nu, det som jag anser skulle göra mig lycklig idag är troligen inte alls aktuellt om ett halvår.
Just nu är det helt oförståeligt. När man vill ha någonting så mycket och tror att man hittat vägen dit.
Det är alltid svårt att förstå sig på sig själv och sina drömmar och mål.

Men någonting måste det väl betyda?!

Nu vet jag inte alls vad det här kom att handla om. Jag bara vet att det är nytt år nu.
Vissa drömmer kommer att gå i uppfyllelse medan andra kommer att... inte göra det!

Man vet inte alls. Jag vet inte alls. 
Men det vi vet - nytt år, nya möjligheter