"Om man vill någonting riktigt mycket, ser universums alla krafter till att det blir så" hörde jag för inte alls längesen. Ordagrant. Och det är ett fint uttryck, eller citat - eller vad det nu kan tänkas vara.
Men det är inte riktigt jag, fast än det låter fint så tror jag nog på någonting högre (eller lägre?) än så.

För att låta lite djup, men jag anser mig själv ha rätt till det idag så tror jag att, hur hopplöst det må låta och hur meningslöst det må kännas så spelar det nog ingen roll hur mycket man vill vissa saker, för så länge det inte är bra för en själv, att det inte skulle sluta bra så skulle det inte tillåtas av universums krafter (om man nu vill kalla det så). Det betyder, enligt mig, inte att allting som är bra slutar bra, men det slutar på ett sätt så att man lär sig någonting av det! Allting man vill och som man går igenom är inte alltid bra, men förhoppningsvis så, som jag sa, får man någonting gott utav det senare i livet.

Ibland så är allting för bra för att vara sant... men så kanske att jag hade fel här om veckan då jag sa att det troligen var det också, men det kanske inte alltid är så. Ibland så kanske man är värd lycka.