Imorgon är det dags igen. Butikernas säljförhoppningar har aldrig varit större när deras affärsjippo dragit igång för längesen med avslutning imorgon. Alla hjärtans dag. Detta hatade men ack så älskade fenomen.
Aldrig kan jag bestämma mig för vad jag tycker om denna dagen som är så överskattad, inte heller kan jag förklara hur jag tänker.

Ibland har jag dagar då jag är anti allt. Då jag tänker att jag skulle vända mig om och gå om min framtida man skulle försöka sig på minsta lilla förlovningsring eller giftermål på självaste valentine's day - för är det inte lite för opersonligt?
Men jag är ju den där typen, som råkar tycka att allting är så romantiskt, så kärleksfullt och så.... så kommer snyftandet. That's me.
Jag kan kategorisera mig själv som den som går på alla dessa köp-och-gör-någon-lycklig-idéerna, jag är butikernas favorit i dessa lägen. Så om nu någon i framtiden skulle välja att göra alla hjärtans dag till just den där dagen jag nyss vänligt men bestämt avsagt mig, så skulle jag troligen tycka det var såå romantiskt. Fast än jag bara skulle bli "en i mängden" vilket jag inte alls tycker om att vara, egentligen.

Och trots det faktum att jag inte förstår alla människor som blir så deprimerade och känner sig ensamma på alla hjärtans dag så är det, tack vare all propaganda, så att jag har förståelse för detta! Det är liksom inte alls okej att ta en pizza för sig själv på alla hjärtans dag, inte heller skulle jag sätta mig på en buss - ensam, på alla hjärtans dag. Och att träffa kompisar på alla hjärtans dag gör det bara så tydligt att man är singel och eländig, men att sitta själv - är ännu värre.
Jag skulle vilja veta, utan att låta sarkastisk, hur många människor som redan är deprimerade som är ännu mer deprimerade på alla hjärtans dag (om det nu går att ta reda på) och hur många som inte var det innan men så den 14 februari kan klassas som det?
Egentligen är inte alla hjärtans dag en dag då affärerna tjänar storkovan, nej, det är dagen man sätter Sverige i landsorg. Och inte heller är det alla hjärtans dag, mer alla brustna hjärtans dag.

Men även då många av er därute, och ibland även jag, verkligen, verkligen hatar detta arrangemang så går man spänt och väntar på sin pojk/flickväns romantiska gest denna dag. För skulle han/hon mot förmodan låta dagen passera utan minsta kärleksfulla baktanke så skulle det bli hus i helvete, det kan jag nästan lova!

Är det inte konstigt hur vi påverkas egentligen. Denna dag som är så älskad och så hatad går ingen obemärkt förbi, och även då vi inte bryr oss, så vill ingen bli lämnad, bortglömd, på alla hjärtans dag.