Bröllop och monarki
Jag vet inte hur involverade, eller snarare intresserade, ni är av den svenska monarkin och vad som försigår bakom dem där artiga och kungliga fasaderna. Jag visste själv inte hur involverad, eller intresserad för den delen, jag var förrän igår.
Nyheten om att kronprinsessan Victoria och Daniel ska gifta sig fick mig att hoppa högt av lycka, av någon underlig (men främst läskig) anledning. Jag sprang upp för trappan till köket där mamma, pappa och min syster satt vi matbordet och slog runt med händerna, hoppade och hyperventilerade. De undrade självklart vad som hänt och jag nästan skrek ut nyheten att de "äntligen skulle få gifta sig!". Dem förstod ju inte alls min reaktion, av förklarliga själ. Och mitt upp i allt detta hoppande och hyperventilerande undrade jag vart mitt plötsliga intresse för Victoria och Daniels stundande bröllop kom ifrån? Det är för mig fortfarande ett mysterium och jag blir lika förvånad varje gång jag tänker tillbaka på denna, relativt, pinsamma reaktion.
Monarkin är förövirgt en fråga jag kan hålla på att dalta med fram och tillbaka i evigheter för jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Jag tror, efter många funderingar fram och tillbaka efter min reaktion igår, att min lycka helt enkelt grundade sig på Daniels så svenssonliga uppväxt. Att han verkligen kan representera det riktiga folket och veta hur det är att leva ett riktigt liv. För ibland kan jag tycka att det är lite konstigt att prinsessan reser runt, gör pr för Sverige och representerar Sverige när hon egentligen inte vet hur det känns att leva ett vanligt liv här. Jag kan tycka synd om dem alla ibland, att de föds in i det här livet och kanske inte alls vill leva det. Det jag finner mest tragiskt just nu är att Daniel som är så svensson egentligen, nu sitter i tv och kallar sin fästmö för kronprinsessan och är någon slags royal highness!
Jag förstår folk som vill avskaffa monarkin, och jag kan hålla med ibland, men säkert inte av samma politiska anledningar som de insatta utan mer av... personliga åsikters själ (som att inte politiska sådana är det?). För mig är det helt okej med kung och drottning med stora fancy slott och hela baletten - för det är bra pr för Sverige. Men vad är grejen med all denna stela värld full av regler? Varför är det inte okej för Victoria att jag går fram och kallar henne du? Varför är det inte okej att vara vanlig svenks "fan"-sägande människa inför dem? Jag kan förstå att dem ska se ordentliga ut och ge ett seriöst intryck. Vad är det som säger att man inte kan ge ett seriöst intryck med lite mer självironi och lite mer vanlig-människa-stil?
Jag tror för att monarkin ska bli accepterad av folket ska den kungliga familjen börja leva som folket. Betala skatt, skaffa sig ännu en inkomst än från staten och alla skattebetalare. Vara som folket, vara ett med folket.
Fast kanske är det också just denna stela värld som lockar, den är för svår att förstå och därför så intressant. Men jag hoppas fortfarande på att Daniel och Victoria ska få barn som uppfostras på så vanligt vis som möjligt. Annars är det nog på tiden att vi finner någon ny pr-familj för Sverige...
Nyheten om att kronprinsessan Victoria och Daniel ska gifta sig fick mig att hoppa högt av lycka, av någon underlig (men främst läskig) anledning. Jag sprang upp för trappan till köket där mamma, pappa och min syster satt vi matbordet och slog runt med händerna, hoppade och hyperventilerade. De undrade självklart vad som hänt och jag nästan skrek ut nyheten att de "äntligen skulle få gifta sig!". Dem förstod ju inte alls min reaktion, av förklarliga själ. Och mitt upp i allt detta hoppande och hyperventilerande undrade jag vart mitt plötsliga intresse för Victoria och Daniels stundande bröllop kom ifrån? Det är för mig fortfarande ett mysterium och jag blir lika förvånad varje gång jag tänker tillbaka på denna, relativt, pinsamma reaktion.
Monarkin är förövirgt en fråga jag kan hålla på att dalta med fram och tillbaka i evigheter för jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Jag tror, efter många funderingar fram och tillbaka efter min reaktion igår, att min lycka helt enkelt grundade sig på Daniels så svenssonliga uppväxt. Att han verkligen kan representera det riktiga folket och veta hur det är att leva ett riktigt liv. För ibland kan jag tycka att det är lite konstigt att prinsessan reser runt, gör pr för Sverige och representerar Sverige när hon egentligen inte vet hur det känns att leva ett vanligt liv här. Jag kan tycka synd om dem alla ibland, att de föds in i det här livet och kanske inte alls vill leva det. Det jag finner mest tragiskt just nu är att Daniel som är så svensson egentligen, nu sitter i tv och kallar sin fästmö för kronprinsessan och är någon slags royal highness!
Jag förstår folk som vill avskaffa monarkin, och jag kan hålla med ibland, men säkert inte av samma politiska anledningar som de insatta utan mer av... personliga åsikters själ (som att inte politiska sådana är det?). För mig är det helt okej med kung och drottning med stora fancy slott och hela baletten - för det är bra pr för Sverige. Men vad är grejen med all denna stela värld full av regler? Varför är det inte okej för Victoria att jag går fram och kallar henne du? Varför är det inte okej att vara vanlig svenks "fan"-sägande människa inför dem? Jag kan förstå att dem ska se ordentliga ut och ge ett seriöst intryck. Vad är det som säger att man inte kan ge ett seriöst intryck med lite mer självironi och lite mer vanlig-människa-stil?
Jag tror för att monarkin ska bli accepterad av folket ska den kungliga familjen börja leva som folket. Betala skatt, skaffa sig ännu en inkomst än från staten och alla skattebetalare. Vara som folket, vara ett med folket.
Fast kanske är det också just denna stela värld som lockar, den är för svår att förstå och därför så intressant. Men jag hoppas fortfarande på att Daniel och Victoria ska få barn som uppfostras på så vanligt vis som möjligt. Annars är det nog på tiden att vi finner någon ny pr-familj för Sverige...
Kommentarer
Trackback