Igår fyllde underbara fantastiska Frida nitton år, och självklart skulle ju det firas. Ungefär hela Örebro och Lindesberg spenderade första delen av kvällen på Håkan Hellström, förrutom jag, Helene, Nina, Jennie och Amanda då - typ. Medan Håkan blev de övrigas förfest var McDonalds våran, med kortspel á la spansk skitgubbe.

Efter Håkan så begav sig ungefär alla tvåtusen Håkan besökare och vi oss till Tao som, förlåt att jag dömer stället efter en gång, inte alls var mitt place. Mest på grund av Dj:n som inte ens hade pokerface med Lady gaga att dansa till, nej han spelade något mysko som ingen kände till. Och dels för att... jag kände att Satin ligger lite närmre hjärtat.

Men jag är nöjd med kvällen, absolut. Tills dess att bussresan begav sig.
För det första: att vara så långsynt att man fortfarande kallar någon "hora" för någonting som hände (eller kanske inte alls hände) för tre år sedan är lite över min gräns. Inte för att jag kanske borde bry mig. Men vad tjänar det till? 
För det andra: för att dra alla över en och samma kam - vad är det med fulla killar som ska slåss - på bussen? Och vad är det med folks våldsamma sinne för öl, ni kanske borde överväga era fredagsaktiviteter. Om jag nu får uttrycka min åsikt.

Men det var mysigt ändå, trots att det kanske inte låter som det. Lite miniklassfest och det är alltid ett extra plus i kanten.
Fast ännu ett minus går till bussen dit som tydligen saknade värme. Jag förbannade mig själv under hela bussresan, McDonaltsbesöket och köandet att jag bestämde mig för att göra mig fin med klackskor - ska aldrig göras om på vinter! I swear.

Men Frida. jag hoppas Du är nöjd med dagen. För du är värd lycka, you know.