Det är natt och jag är ganksa nyss hemkommen från Örebro och biokväll med min syster. Den var efterlängad, New Moon var efterlängtad. Jag tänker inte ens överväga tanken att kort försöka sammanfatta hur bra jag tyckte filmen var, jag tror även jag hoppar detaljerna kring Edwars utseende, och även Jacobs (till våran lycka) tillkomna muskler. Om jag säger att alla tjejer i biosalongen fnittrade när Jacob entrade filmen kanske ni förstår... Två ord helt enkelt - Se den! (Bara två till) och dregla!!
Så.

Men det är någonting med de där filmerna som får mig, kanske även er, att drömma bort. Jag tror att det är den där villhamer-känslan jag får efter att ha sett både twilight och new moon som gör att fantasin helt enkelt får spåna fritt det kommande året tills det är dags för nästa film. Men det är så frustrerande, även nu när jag sett filmen. Det var frustrerande innan och nu är begäret inte alls stillat, snarare tvärtom. Det är som att det är bättre att avstå filmerna för att slippa den här känslan av att det aldrig tycks vara nog. Men vem vill avstå Edward och Jacob? inte jag i alla fall.. Det är - typ - värt det.
Jag får helt enkelt vänta på dvd-releasen, vilket lär dröja. Jag tänkte försöka få med mig någon att gå på new moon på bio en gång till innan jag åker tillbaka till skolan, men å andra sidan vore det bästa att inte gå på den alls, att förbjuda alla att gå på den från och med nu. Eller är det så att de låter filmen gå längre på bio om intresset fortfarande finns kvar? Dröjer de i så fall med dvd-releasen?
Jag har i alla fall dreglat (och tårat ögonen lite grann faktiskt) över Jacob och Edward idag, så nu ska jag släpa mig bort till mitt rum och min säng och drömma lite om de också. Mmm

Jag har fina vänner. Kanske världens finaste? Jo, skulle tro det.
Några av mina fina vänner var med mig på hotellet igår, många andra av dem träffade jag där, helt oplanerat. Jag hade en underbar kväll, jag har saknat Lindesberg mer än jag trodde. Igår förstod jag det, igår förstod jag att man aldrig ska, eller kommer, glömma vart man har sina rötter. De rötter som ständigt påminner en om vilka människor man träffat - som gjort mig till den jag är. Vad som påverkat mig, gjort mig arg, ledsen, glad, besviken, hoppfull, lycklig, tokig, galen, kär och alltihop på samma gång.
Det är även här, när man återvänder hit som jag inser hur jag förändrats. Jag har mognat, visst, jag sover fortfarande till klockan tolv om jag får och är otroligt lat och skulle gärna vilja att livet själv plockade upp allting åt mig så jag slapp. Men jag har mognat på annat vis, jag låter det inte ta energi längre. Det är som att min livsenergi har fått ett annat värde, jag har på något vis lättare för mig att släppa saker och gå vidare. Att älta saker som tynger mig som ändå inte går att göra något åt känns onödigt, och jag kan låta det gå. Jag tror att en stor osäkerhet har lyft från mitt bröst, på ett eller annat vis. Det finns miljoner saker kvar som ska göras redo för avfärd, men saker tar tid och jag låter det ta tid, jag har i alla fall kommit en bit påväg...

Lindesberg är underbart i juletid, det finns en frid här som jag inte upplever annars. Är det bara jag som känner så? Jag vet inte, men det ger mig lugn och ro - precis vad jag söker här. 
Jag saknar skolan, jag saknar mina nyfunna vänner, men det är okej. Jag har det bra här, jag myser här, med katter, hundar, föräldrar och syskon. Jag bävar för ny termin, för det är den sista tillsammans - men jag ser fram emot den likaså. Jag kommer utvecklas. Jag kommer må bättre, bli bättre. Jag ser fram emot livet.

Jag har fina vänner som får mig att må såhär. Kanske världens finaste? Jo, skulle tro det.

Sådär, nu tar jag mig tid att uppdatera er igen.
Jag har, som ni kanske förstår, jullov vid det här laget. Det känns väldigt välbehövligt måste jag säga, jag har än så länge inte gjort något annat än legat i soffan, kollat på tv och tyckt synd om mig själv - jag är nämligen sjuk. Inte svinissjuk med feber och massa sånt, jag har någonting ännu värre - jag har feber-ont i kroppen, utan feber och kroppen tycks vara helt orkeslös. Varför är detta då värre än svinis? Jo, för mitt huvud vill träffa kompisar, spela piano och sjunga, men min kropp vill bara ligga där framför tvn som ett fån. Jobbigt.
Men nu har jag klagat klart...
Vi har ju i alla fall ett underbart väder här i Lindesberg. Massa snö (i jämförelse med Göteborg och Tjörn) och en himla vacker himmel - varje dag. Det är som att solen bestämt sig för att bosätta sig här ett bra dag, och det tackar man ju inte nej till.

Jag tänkte att jag skulle delge er inside information. Alltså hur julavslutningen gick till i torsdags på Billströmska folkhögskolan på (underbara) Tjörn.
Vi började dagen med samling hela klassen då Jens stapplar in efter ett tag utklädd som tomte. Vi hade nämligen köpt finfina presenter till lärarna. Alla fick fint kaffe och chokladpraliner medan Brita, som lämnade oss redan efter en termin då hennes vikariat var över, fick en Kosta Bodaskål ur mineserien, väldigt fin. Ett foto av hela klassen och små brev i ett kuvert som alla hade skrivit till henne. Fint var det! Hoppas hon blev glad och tog åt sig av vår tacksamhet, hon har varit helt fantastisk!!! Men i vår får vi tillbaka den ordinarie sångläraren Christian, det ska också bli roligt, alla talar väldigt gott om honom och för min del ska det bli intressant med en manlig sånglärare, jag tror (och hoppas) att jag kommer lära mig mycket av det!

På kvällen var det sedan julbord på skolan, ett enormt stort julbord, efter det följde dans runt granen och sedan ännu lite mer föda - i form av fika. Jag tror det var längesen jag åt så mycket, men gott var det. Sedan var det fackeltåg upp till ett litet hus vid namn smedjan där hela skolan trängde in sig för allsång, mysigt var det. Kvällen avslutades med en liten samling i Tyftsalen där rektorn talade, delade ut stipendie och det var lite musikunderhållning. Lärarna lämnade oss sedan runt klockan nio medan vi fortsatte festandet på egen hand. Det var mycket skålande och "fan vad vi är bäst"-skålen var nog den som användes flitigast. Och det är vi ju.
Jag skulle gå upp redan klockan åtta för att ta en buss till Göteborg morgonen efter så jag gick till sängs redan klockan ett, det var lite synd, men jag hade roligt så länge det varade.
Jag har en underbar klass och underbara människor runt om mig.

Nu ska jag njuta av de tre veckorna här hemma och träffa många underbara vänner.
Hoppas ni alla får en underbar Jul.
Kärlek.

Förlåt, förlåt, förlåt för mitt dåliga uppdaterande - men (jo, faktiskt, ett men) det har varit fullt upp!
Michael Jackson/Luciakonserten är avklarad och terminens sista lass är draget, känns det som. Konserten gick bra och det var riktigt roligt, men sista föreställning hade jag inte så mycket att ge som jag brukar på scenen, jag var, precis som resten av mina kära klasskamrater, helt slut efter en veckas intensivt repande. Mamma och pappa var här och tittade, så i lördags, dagen innan konserten, åkte jag till Stenungsund och åt middag med mamma och pappa som bodde på hotell i Uddevalla. Det var väldigt roligt och mysigt.
I söndags kväll var vi några tappra själar som satt i arken tvrummet och mysdrack lite vin/drinkar/öl och tjötade, mycket mysigt. Det blev en kväll som, trots brist på sömn hela veckan, slutade tjugo i två för min del.

Jag är fortfarande väldigt trött trots att vi var lediga igår som kompensation för helgen, det är väl dags för jullov kanske? Jag längtar faktiskt hem nu! Jag vill hem till min säng, min familj, mina katter och min hund. Självklart längtar jag till de årliga strandpromenadspromenaderna som jag brukar ta mig an varje vinter. Och självklart saknar jag er mina vänner, ni är så många jag längtar efter att få krama om.
På fredag lämnar jag Ön och är framme i Lindesberg runt fyra på fredag eftermiddag. Jag längtar!
Men först väntar julfest här på skolan på torsdagkväll. Det bjuds på julbord och lite fest med lärarna fram till nio då vi tar vid för oss själva. Det ska bli roligt. Men självklart kommer jag sakna Tyft också, och mina vänner här! (jag vet, min dubbelmoral tar kål på mig med....)

Nu ska jag iväg på Allmu konsert och sen kanske det blir lite mys i tvrummet, i alla fall om jag får hoppas...
Ta hand om varandra, och gör lite snöänglar åt mig med där hemma...

Vi ses.
PUSS!




Nästan alla efter Michael Jackson konserten!

Det börjar lida mot sitt slut här på Tjörn, i alla fall för den här terminen, det har i alla fall snöat i veckan!!  

Vi har ett fullspäckat schema att vänta till veckan som kommer, på fredag ska vi ha luciatåg och på söndag vår stora luciakonsert med tema..dadadaaa... Michael Jackson (för er som inte redan visste det). Så den kommande veckan är en så kallad intensivvecka, jag förutspår långa dagar, sena kvällar och långa stämrep, men det ska bli kul. Jag får nämligen finbesök till konserten - mamma och pappa kommer och tittar, jag är såå glad för det!

Det kommer bli skönt med jullov faktiskt, jag har inte varit i Linde sen höstlovet och det känns att det var ett tag sen, jag saknar er!  Men jag kommer sakna Tyft under lovet också, men man kan ju, som vi alla vet, inte både ha och äta kakan.

I tisdags hade jag en så kallad masterclass. jag hade valt en låt, in the ghetto, att framföra inför klassen och fick sedan prova på att framföra låten ur en annan synvinkel, det var väldigt intressant och lärorikt. Sen ingår det fina och värmande komplimanger från hela klassen under sin masterclass. Underbara är dem!

Ja, eftersom det idag är fredag är det såklart fest! Jag, Judith och Johanna kör förpärla på Johannas rum, och hoppas att kvällen inte blir som för Johanna för tre veckor sen eller för mig förra veckan då hela världen tycktes vara full av skit och livet inte värt att leva. Men idag hoppas vi på andra bullar.

To be continued, mina vänner, som vanligt.

SAKNAD och puss!