Efter en dag med Frida känner jag mig lätt, lätt som en fjäder. Det är konstigt hur vissa människor får en att må så bra och så sugna på livet, att leva det, se det och njuta av det. Frida ger mig lugn att vi kommer ses igen min flytt till trots. Jag vet att hon prioriterar att träffa sina lång-distans-vänner precis lika mycket som de som är alldeles nära, det är en trygghet.

Jag har ändrade planer att delge. Tanken har från första stund varit att vi ska åka ner till Tjörn redan på lördag och sova någonstans i farmors husbil, men mamma och pappa har nu insett att de faktiskt är två stycken som kan köra bil och det innebär att vi inte åker förrän på söndag, det i sig betyder att jag hinner gå på parkfesten på lördag! Jag ser verkligen fram emot det, sista parkfesten och förhoppningsvis flest folk. Sen blir det tidig morgon på söndag då vi ska försöka komma iväg så tidigt som klockan sju på morgonen, men för en (nykter) parkfest är det värt det!

Jag längtar. Men det vet ni ju redan. Men jag längtar så enormt mycket. Jag drömmer om Billströmska varje natt, jag tänker på det näst intill hela tiden. Jag längtar. Jag är klar här. Jag är redo.