Jag har nyss tittat klart på filmen Dreamgirls, för andra gången i mitt liv. Den innehåller inte bara en sjukt bra story och perfekta skådespelare för sina roller, den bär även på otroligt bra och rörande musik. Varje gång Beyonce sjunger Listen i den filmen gråter jag, för jag har aldrig i mitt liv stött på en sådan mäktig låt!
Numera när jag hör den tänker jag även på Tanja. Så bra som hon gjorde den på examenskonserten för snart ett år sedan trodde jag inte någon annan än Beyonce själv kunde göra. Även när Jennifer Hudsson sjunger And I am telling you I'm not going dör en del av mig - i ren njutning och lycka för att en människa med en sångröst kan förmedla ett budskap så starkt som hon gör. Och så bara för att bli lite mer "in real life" så kan jag bara hoppas att hon mår bra nu, efter hennes familjetragedi...

Den här filmen får en även att vilja och orka satsa. Jag vill bara sätta mig vid pianot och skriva en dunderhit och själv få stå på scenen och få stående ovationer. Drömmen vill bli sann - the dream wants to come true... thanks to dreamgirls.