För allt i världen.
Jag sov där vilket gjorde att vi fick en himla bra kontakt med eleverna på skolan. Vi satt i gräset i solen och på kvällen skulle vi se film, men eftersom jag klev upp klockan fyra på morgonen var jag aningen trött när klockan visade nio. Så jag svek gänget och somnade som en stock i stället. Där satt dock juryn som tre stränga idol-Daniel/Swartling/Kishti - men det gick bra ändå.
Idag var jag, i sällskap med Jaqueline till Åsa folkhögskola, beläget i Sköldinge mellan Flen och Katrineholm. Också en trevlig skola, där fick vi dock inte spendera så mycket tid med skolans elever, istället hängde vi, några av de sökande i foajén i sofforna och pushade varandra sådär som man bör när man är på sökning. En del kända ansikten från Billströmska träffade man på och vi var ett gäng som insåg att vi skulle söka Geijerskolan samma dag också, kul när man träffas på flera ställen! Den här skolan var inte lika vacker som Billströmska, den hade lite mer stadsskogsskolan-feeling över sig, med tegelväggar, men själva atmosfären var riktigt mysig och det vägde upp det hela. Det faktum att lärarna (framför allt sångläraren!!!) verkade grymma gjorde skolan väl värd att hoppas på antagning. (det bör även poängteras att Billströmskas lärare också verkade otroligt bra!) Där satt juryn snälla och leende och sångläraren satt hela tiden och viskade "bra" och log när man sjöng och det var riktigt skönt. Det gjorde hon mot alla så jag tror alla kände sig väldigt trygga på provet.
Det som är så härligt med folkislivet är att alla är så sociala. Alla pratar med alla. Man kan gå och sätta sig vid lunchen vid ett bord där man inte känner någon och genast ha något att prata om, att det handlar mestadels om musik ska man väl inte sticka under stolen med och om någon utomstående skulle spela in detta och visa allmänheten skulle nog hela folkismusikeliten bli nördförklarade. Men det är kul när så många människor, på samma ställe, delar samma intresse. Det är intressant att höra allas musikbakgrunder, hur länge de har spelat, hur de fick intresset och vad man vill med sin musik ... och så vidare.
Nu väntar bara de svåra sökningarna. Tacka vet jag Jaqueline som informerar mig om hur det går till på andra skolor (som hon redan sökt). Liljeholmen som väntar på onsdag begär tydligen att man ska improvisera - oförberett på en blues tolva. Det känns ju sådär (det är väl bara förnamnet!) då jag aldrig gjort det förrut.
För er som inte vet vad improvisation är så är det när man får en ackordsföljd att lyssna på och sedan "dabadabba" till den, en melodi som man kommer på bara sådär. Men eftersom jag vet det nu, tack vare Jaqueline ska kvällen vikas åt att öva just det. Bluestolvor är ju alltid detsamma (tror jag, rätta mig om jag har fel!) så därför vet jag ungefär hur kompet kommer låta.
På måndag nästa vecka ska jag till Geijerskolan, även där begär de att man ska improvisera på en av sina sökningslåtar (det hade jag heller inte vetat om det var för Jaqueline) så i helgen blir det öva öva ÖVA!
Nu är jag helt slut. Jag ska snart hopa in i duschen och öva lite till innan jag stupar i säng. Imorgon är det skola igen, ska bli roligt. Senast var ju i onsdags så nu är det på tiden.
Tacka vet jag Jaqueline och dagens härliga väder som har hållit mitt humör på topp.
PUSS!
P.s. Det kanske ska poängteras att Billströmska meddelar om man blivit antagen eller inte senast första maj på deras hemsida och Åsa någon vecka efter det ungefär. Nervöst!
Ord av kärlek
Sömnen infann sig tillslut igår, men det tog ett bra tag innan jag kunde slappna av. Det ända som kretsade i mitt huvud var studenten, studentmössor, champagnefrukost, studentflak, val av fordon till bal och så vidare! Jag till och med drömde om studenten inatt. Allting var vitt och härligt. Och idag vaknade jag, trött, men tänkte; idag kommer mössan! Hoppade upp ur sängen, för idag var första gången som jag på riktigt kände ren och skär glädje över att ta studenten.
Hur mycket jag kommer sakna allt och alla behöver jag inte gå in på. Hur mycket jag kommer sakna Lindeskolans estetiska program finns det inga ord för, fast än jag gått igenom det förrut.
Men på något sätt känner jag mig klar där nu.
De här tre åren har givit mig så mycket. Så mycket glädje, sorg, besvikelse men också så otroligt mycket lycka. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle klara av. Jag har utvecklats mer än jag faktiskt trodde var möjligt, men även på ett helt annat sätt än jag hade planerat - och det blev så mycket bättre. Och tack vare allt detta, så är jag klar. Jag skulle älska att kunna säga att jag hade ett år kvar, men jag tror inte det året skulle bli detsamma som dessa tre. Det är som att vårat estetiska program är utformat för tre år och endast det. Även då mina underbara lärare besitter en kunskap som jag inte ens nått hälften av så är jag klar med dem, och dem är klara med mig. En längre tid skulle inte ge mig något. Jag har fått och tagit emot det som finns att erbjuda här och jag har gjort det bra. Det har blivit bra, och jag är nöjd. Jag är nöjd med mina prestationer, jag har lärt mig mina svagheter och styrkor.
Ingeborg har fått mig att tro på mig själv på ett sätt jag inte trodde existerade inom mig. Hon har fått mig att våga och samtidigt ha kul. Det har aldrig någonsin varit en pina att gå till sånglektionen. Jag har gått dit med glädje och har även blivit mottagen så, jag har gått där ifrån lite rakare i ryggen med lite mer kunskap om mig själv - varje gång. Ingeborg är fantastisk, för hon, som tidigare nämnt, besitter förmågan att få en att våga göra fel, vilja kämpa vidare och framför allt orka kämpa vidare.
Hur mycket mitt hjärta än brinner för min klass och mina lärare på det estetiska programmet, så hjälps inte det, för faktan är så - att jag är klar.
Underbara studentmössor på mig och Cilla.
51 days to go!
Mössa på ingång!!
Imorgon, med endast sisådär 52 dagar kvar till studenten (but who's counting?) kommer de att finnas att hämta ut. Jag är så taggad. Alldeles för en stund sedan gick jag in på kokards hemsida, där vi beställt mössorna ifrån, och gjorde min mössa i 3D. Jag tänkte; "jag vill ha den... NU!"
Och så såg jag, tack vare Lisa på facebook, att de finns att hämta ut imorgon. Jag bara hoppas, för mitt liv att mösspåtagningen inte äger rum när jag är på sökning. Jag vill så gärna vara med på den!!! Men det återstår att se.
Åh. Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg (men ni kanske ska orka läsa igenom det förra först, jag tror inte någon mer än jag själv orkade det. Haha). Men att jag nu besitter vetskapen att studentmössan imorgon finns i min ägo skruvade till min hjärna och mitt tänk en aning. Det är inte lång tid kvar nu, mina känslor är så blandade, som ni vet. Men efter klassfesten har jag blivit otroligt taggad, om så bara för en stund - men ändå. Och att hålla studentmössan i min hand imorgon kommer kännas bra ändå, och jag vet det tack vare alla de miljoner gånger jag provat syrrans (utan hennes vetskap) och sjungit studentsången lite tyst för mig själv.
Jag tror jag ska sova nu, så det blir morgon snart!
Godnatt.
I händelsernas centrum
Let's take it from the top; Torsdagen!
Klassfest stod på schemat, och om jag var taggad! När jag anlände till Henke runt åttatiden var redan mycket bra folk där. De flesta hade förfestat sen tolv, ett, två och tre ungefär medan jag jobbat eftermiddagen till ära och därmed fick dricka ikapp på plats. Men jag anser att det gick riktigt bra. "Jag har aldrig" och "snurra flaskan" är ju två ständigt återkommande bekantskaper på fest, så varför bryta traditionen? antar jag att vi tänkte..
Det spelades rockband, spelades vanligt hederligt piano och gitarr - precis som det ska vara på en estetklassfest.
Och ja, visst kan man säga att kvällen även bjöd på lite surprises, men personligen tycker inte jag att det spelar någon roll, för personligen är det någonting man kan skratta åt senare. Men jag tror inte att inblandade personer känner likadant å andra sidan.
Men jag gick hem, och har ingen aning om vad klockan var alls när jag stupade i säng. Men jag vaknade, nöjd och glad med aningen mer huvudvärk än vad som var tanken.
Jag for sedan med tjugo över tolv bussen till Örebro. Jag hade en dejt med Moa inplanerad. Vi satt på Java i två timmar ungefär. Bakad potatis och skagenröra - Mums! Men sedan var jag tvungen att svika sällskapet och gå vidare mot mina kära vänner H and M.
Jag hade fört över pengar, mycket pengar, på mitt konto med tanken att "här ska det minnann spenderas!!", det var ju en utmärkt idé - om det bara hade funnits något att spendera de på! När jag vanligen tar mig i kragen far in till Örebro med sisådär tusen kronor i fickan, hittar jag kläder för miljoner. I fredags, när jag väl hade tretusen (Ja så mycket!!!) med mig hittade jag fan i mig inte ett endaste klädesplagg. Besvikelsen var total. Men då övergick jag i stället åt att shoppa ännu lite mer inför studenten. Så en otroligt vacker balväska är nu köpt och en studentväska, som om inte det vore nog köpte jag mig även en stor svart skinnväska, jag är så fruktansvärt trött på min röda. A womans purse...
När jag väl kom hem, proppfull med väskor (kändes det som) var jag helt.död.i.kroppen. Huvudvärken hade glömts bort i all shoppinghast i Örebro och pang! där var den igen. Dubbelt så mycket värre. Men jag får själv ta konsekvenserna av mina handlingar, tänkte jag, så jag spendera kvällen hemma i lugnets tecken och somnade som en stock.
Lördag!
Du må tro att jag var trött när jag vaknade i lördags och jag förbannade mig själv, ännu en gång, för torsdagens bravader. Denna gång inte på grund av huvudvärk utan mina otroligt jobbiga och näst intill gråtframkallande ilningar i tänderna som uppstår av kombinationen; vodka, sockerdricka och limedrinkmix. Mina föräldrar skrattade gott åt mig må ni tro.
På kvällen tog jag min vän My under armen och vandrade ner till Bistro Bellman där SlamJam skulle stå för underhållningen. Jojo, det blev en kväll att minnas mina vänner. Jag hade riktigt riktigt roligt och vi blev lite kompis med bartendern, jag vet inte om det är ett plus eller minus än... Jag kommer till det!
Det var släktträff á la My där - helt ofrivilligt. Kusiner och kusinskusiner överallt. Men det var trevligt. Jag och My blev tillfrågade att gå på efterfest och jag var supertaggad, My med egentligen. Men tanken på att hon skulle upp tidigt på morgonen efter och knåpa i trädgården gjorde att vi helt enkelt hoppade efterfesten. Men innan dess, på Bistro gick jag till baren för att köpe mig ännu en lakritsshot - som en taggning för efterfesten. Men så hade baren stängt. Men med mina puppyeyes till hjälp och kompisrelationen (?) till bartendern (och kanske mitt "du får hela hundringen. Bara jag får en shot!!") så hällde han snällt upp en shot åt mig - en sexa! Om inte han ville supa mig under bordet så vettefan. Men jag tackade och tog emot, fortfarande fullt ovetande om att efterfesten inte skulle bli av. Jag blev rask i huvudet men My förklarade för mig att hon inte kunde gå... "Typiskt" tänkte jag. Inte för att jag så gärna ville på efterfesten, mest för att jag just druckit en lakritsshot - sexa, så taket skulle snurra sådär sjösjukaktigt när jag skulle sova.
Men däremot tog jag med My och vi var sällskap till hennes kusin när han skulle handla på papa's, och vi passade på att sjunga lite för köfolket. Jag tror vi fick sju kronor var!
Hur som helst så kom jag tillslut hem, kanske runt halvtre. Och jo, visst snurrade taket. Men mina ögonlock var tyngre än någonsin så någon sjösjuka blev det, som tur var, inte.
Mina sista dagar på lovet har ju varit otroligt händelserika och roliga. Nu ska jag dock tagga om och leva ett nyttigt och vitt liv för ett tag. På torsdag väntas min första sökning också. Halv sex går tåget från lindesbergs station. Halv tolv befinner jag mig på Billströmsla folkhögskolan på Tjörn, utanför Göteborg. Gulp!
Men... TACK! För helgen.
En färdig skiva; check!
Från tio till fem satt vi där i studion, utan minsta paus för förtäring. Jag säger då det, vilken uppoffring.
Det kanske är på grund av studiotiden och provandet av mina helt fantastiska balklänning som jag är på så gott humor (den är helt "delicious"!). Eller så hade jag bara turen att vakna på rätt sida idag. Eller så är det morgondagens klassfest som gör mig på så gott humör, jo den verkar vara den största bidragande faktorn.
För er som missar våran bal till sommaren - screw you (vilka ord!!). Här betalar man tusenlappar för att Ni ska befinna er där och ooh:a och aah:a förtjust åt den fantastiska klänningen när man kliver ur bilen, så går ni sta och missar den! Shame on you.
Nej, nu ska jag ta mitt goda och flummiga humör och kliva in i duschen för att sedan . . . just det - slå mig ner i soffan framför Grey's. Underbara, fantastiska Grey's.
Edit;
Jag har varit hos Ingeborg och sjungit, och jag har övat ytterligare här hemma och ätit mat. Nu fördriver jag mest tid innan jobbet kallar om nästan precis en timme.
För det första; Det gick bra hos Ingeborg, hon kan det där med att få en att vilja ge mera hela tiden och tro att man kan. Det är en bra sak att vara begåvad med.
Tanja var med, det var som alltid kul att träffa henne. Jag hoppas på att jag, Cilla och Frida kan ta en tripp till henne och Striberg imorgon kväll efter studion och balklänningsprovande.
För det andra; Jag har en sådan där tacksam dag idag. Då livet ändå känns rätt värt att leva och göra någonting utav. Plus att jag önskar jag just nu kunde befinna mig på gymmet och springa en mil på löpbandet (vilket jag ju självklart inte skulle orka, men få svettas lite - det längtar jag till!)
Jag vill fördriva tid här vid bloggen men jag vet inte vad jag ska skriva.
Så jag går nog till pianot nu och övar på mitt pianostycke som ska framföras på mina sökningar. Så jag kommer hata alla dessa uttjatade låtar när det här är över...
FolkIS
Halv två beger jag mig hem till Ingeborg, för hon är världens snällaste som vill träffa mig och hjälpa mig med mina obligatoriska folkislåtar jag fått. Tanja ska med också, för vi ska överraska Ingeborg. Hon kommer nog bli väldigt glad!
I eftermiddag, halv fem rättare sagt, tar jag mig ner mot Bingohallen för lite jobb. Jag måste erkänna att pengarna behövs, de två resterande månaderna av den här terminen hinner jag inte jobba så himla mycket, med sökningar, völgörenhetskonsert, examenskonsert och studenten som ska göras... Men det ska bli trevligt att träffa tanterna och farbröderna igen, de är söta.
Nu ska jag bege mig till pianot och sjunga upp min morgonhals.
Puss!
Hallelujah moment
Ännu har dock inte nostalgin inte lagt sig. Jag ska göra en nostalgiskiva av bästa sort men riktigt sköna 90-tals och tidigt 2000-tal hits. I love it!
Senare ikväll ska jag se på film, men innan dess ta min sköna nostalgimusik och sätta mig ute i solen och vårvärmen. Hallelujah!
Dreamgirls
Numera när jag hör den tänker jag även på Tanja. Så bra som hon gjorde den på examenskonserten för snart ett år sedan trodde jag inte någon annan än Beyonce själv kunde göra. Även när Jennifer Hudsson sjunger And I am telling you I'm not going dör en del av mig - i ren njutning och lycka för att en människa med en sångröst kan förmedla ett budskap så starkt som hon gör. Och så bara för att bli lite mer "in real life" så kan jag bara hoppas att hon mår bra nu, efter hennes familjetragedi...
Den här filmen får en även att vilja och orka satsa. Jag vill bara sätta mig vid pianot och skriva en dunderhit och själv få stå på scenen och få stående ovationer. Drömmen vill bli sann - the dream wants to come true... thanks to dreamgirls.
In hate we trust
Estetiska programmet på Lindeskolan är ett bra program vill jag bara tala om. Inte bara det att lärarna är dem bästa och att gemenskapen är på topp, nej, idag tog vi minnsann några timmar ledigt från skolan och for till Örebro på utställning på länsmuseet.
Två ord; se den!
Utställningen vid namn "in hate we trust" är gjord av Elisabeth Olsson Wallin (kanske mest känd för sin ecce homo-utställning som fick stor uppmärksamhet för några år sedan).
"In hate we trust" handlar om hatbrott på hbt-personer. Hon har iscen satt några av dessa verkliga händelser och fotograferat dem. Varje bild har en stor mening och handling med många små symboler som förstärker bildens budskap ytterligare. Bilderna är väldigt mörka och går i Barockens tecken, men jag tycker bara att det ger en rätt bild av bilderna! Det är mörka och hemska händelser som hon lyckats fånga på ett fotografi och ändå få det fotot att återspegla känslan som man kan tänka sig att offret/offrerna hade just då.
Vi fick en underbar guide (om nu det är rätt ordval i sådana här sammanhand) som själv var homosexuell och var sådär personlig på ett tillitgivande sätt och berättade om självupplevda hatbrott och så vidare.
I bakgrunden, nästan sådär så man inte tänkte på den medvetet, ligger musik gjord av Eva Dahlgren för utställningen. Det blev inte så mycket lyssning på det idag dock eftersom det pratades hela tiden. Inte hade jag heller tid att stanna kvar och gå en runda och lyssna på musiken själv tyvär, det sägs att den ska förstärka bildernas budskap ytterligare och vad jag kan urskilja från det lilla jag hörde kan jag inte annat än instämma. Jag håller på och övertalar min familj för fullt att vi ska ta oss en familjetripp in på visningen någon dag snart...
Jag tyckte att två hundra kronor för boken om utställningen inte var någonting alls så jag köpte den och det är mitt bästa köp i år, so far.
Men har ni chansen, besök Länsmuseet i Örebro och utställningen "in hate we trust" och ni lär inte ångra er. I promise.
Dagens budskap.
Duties
Jag tog mig en rejäl omgång på gymmet idag och unnade mig en tid i solariet senare. I vanlig ordning hade jag köpt mig en chokladkaka för att belöna mig själv, men jag har kommit fram till att för att det här ska fungera ska jag belöna mig själv ofta men med lite vardagslyx istället. Kanske unna mig själv att köpa mig en klänning, sola solarium, köpa någon god parfym och annat sådant där kraffs som förgyller vardagen lite.
Jag är helt slut. Imorgon har jag engelska c och som vanligt har jag inte gjort min läxa. She hates me.
Hur som helst; på torsdag ska projektarbetet vara klart. jag är ännu inte klar med skivan, den har inte mixats och omslaget är inte fotat OCH projektplanen är ju självklart knappt påbörjad. Känner att det här kommer bli ett högt betyg...not.
Min "tungviktar-blogg"; http://bigeighteen.blogg.se
GODNATT
Edit; Manic monday
Fick brev från åsa idag med två obligatoriska låtar, ska välja en av dem och framföra den på provet. Jag har bokat om tider, ringt runt, mejlat och försökt hitta passande tåg som tar mig till och från skolorna. Jag och Jaqueline ska i alla fall söka åsa samtidigt och det känns skönt att vi fick söka en skola tillsammans. Nu hoppas vi bara på att vi har bil så vi slipper betala för mycket pengar för tåg och att vi även slipper övernattning.
Amanda och jag försökte fixa Liljeholmen samtidigt men det gick inte, tyvär. Hade varit guld om vi hade fått samma dag men jag var för tidig och valde fel dag och hon var sen och kunde inte välja en annan dag med eftermiddagstid. Men vi ska nog klara det ändå.
Jag vet, för mycket folkissnack just nu. Men det är det enda som existerar i mitt huvud nu. Spänningen för att testa sig själv lite, vad man kan. Nervositeten för att man ska bli besviken på sitt kunnande och inse att man inte är på den nivån man tror att man ligger på, och vad ska dem tycka? Och rädslan som ständigt kretsar i mitt huvud; hur ska jag få allting att gå ihop? Tänk om jag tar fel tåg och inte kommer fram eller att jag bara gör fel.
Vad jag vet nu är i alla fall att jag troligen kommer vara otroligt nervös, om inte annat på min första sökning, och det passar sig så dåligt att det är på den skolan jag helst av allt vill gå på - so far. Men det blir nog bra... jo, det blir det.
Snart mat, sen gym.
It's just another manic monday
Jag ska även ta mig tid att ringa lite folkhögskolor nu, tack vare deras lantliga locations så är inte förbindelserna de bästa, så sovplatser ska fixas och ursäkter att få komma några minuter försent likaså. Allt för att absolut inte bättra på intrycket, känns det som just nu. Men vadfan, engagerad är jag ju i alla fall.
Förövrigt såg jag på massa bra filmer igår. Sex and the City och Mamma mia, båda redan sedda sedan innan, very good stuff. På kvällen/natten såg jag fürerns elit, mycket bra film må jag säga. Ilska blandad med sorg ger tårar och många toasters..
Ikväll ska jag ta tag i mitt tränande, har blivit dåligt med det. Tur att man har en mamma som hotar med att jag själv ska få betala den skyhöga (?) månadsavgiften på 200 riksdaler. Plus att det är ju faktiskt vår nu, då vill man göra sig redo för beach 2009 (sååå jag hatar det uttrycket!!!) och studenten (samma där, blandat med lycka).
Men inte bara det att solen ger en kroppskomplex, den väcker även shoppingbegäret till liv igen. Det tekniska shoppingbegäret. En ny kamera har ju tänkt inhandlas länge nu, men nu står begäret efter en fin och bra kamera högt. Så kanske till lovet då?
Nu; Plugg och telefontid.
Fäääst
Jag kom dit utan minsta dricka men jag anser att jag klarade mig riktigt bra ändå på allas generositet. Så nu sitter ajg här med lagom snurrig skalle och lagom mycket jag skulle vilja säga...men jag är tyst!
Men festen var i alla fall guld. Imorgon ska jag ta en rejäl sovmorgon för första gången på evigheter, känns det som.
Tack igen Albin. Tuuusen gånger!
_______
Som avslut;
Non, je ne regrette rien.
...Even though I think you do.
Jag blir så förbannad.
Ordinary wednesday
Dagen började med försovning, som vanligt detta år (antal dagar jag stigit upp i rätt tid går att räkna på ena handen) till skillnad mot föregående skolår i mitt liv där istället antalet försovningar kan räknas på andra handen. Hur som helst så hann jag till skolan i tid tack vare vårväder och cykel. Dags för nationellt prov i svenska. Skrivning i fem timmar blev skrivning i två. Jag kände mig klar men fick en lätt panikkänsla när jag insåg att jag inte ens suttit halva tiden. Vad skulle jag göra nu? Men Staffan sa att det var helt okej och det var tydligen fler än jag som var klara vilket kändes skönt. Jag är i alla fall ytterst glad att jag valde att skriva på dator, that really saved my day!
Ja efter nationella var dagen egentligen slut 10.50. Men vi var några stycken som stämt projektarbetsmöte med Jesper (inte så allavarligt som det låter faktiskt) så vi fick snällt vänta till tjugo över ett, men det var rätt okej ändå.
När jag kom hem spenderade jag några timmar på altanen i solen med att plugga... eller ja, det var tanken. Jag började det lilla jag kunde på min projektrapport och sen tittade jag på film. Fast det syntes inte så mycket på skärmen, men då jag sett filmen 27 dresses ett antal gånger i mitt liv så räckte det med att höra replikerna för att se bilderna framför mig! Haha.
För sisådär en halvtimme sedan återvände jag från en promenad i värmen och solen med mamma. Med varsin mp3 gick vi där asociala som aldrig förr. Men det var ungefär det jag ville också.
Ikväll är det Grey's - icke att förglömma. Spännade ska det bli!
Bless you.
