Nu sitter jag här i min ensamhet, i det klaustrofobiska datarummet och lyssnar spänt till Filip och Fredriks härliga och avslappnade intervju med Mona Sahlin. Det är en sisådär sex-sju timmar kvar till resultatet kan finnas till hands.
Samtidigt funderar jag på om jag verkligen ska offra hela nattsömnen för det här eller om det blir några timmar framåt tidiga morgonen för att sedan läsa resultaten på nätet imorgon bitti (om de nu är klara imorgon redan).

Jag hoppas, tillsammans med så många andra att det Amerikanska folket gör rätt för sig, för världen. Japp, det är det jag hoppas nu!

Och för att göra saken ännu mer seriös ska jag snart gå upp för trappan med täcket under armen för att lägga mig i soffan med ett glas saft och tagga, tagga, tagga för Obamas vinst.
För hoppet finns fortfarande där.

Obama is
HOPE