Jag känner mig djup idag, riktigt djup faktiskt. Först hade jag tänkt gå och gräva ner mig i min säng med fem kuddar och dricka thé, sen kom jag på att det är rätt tråkigt. Det blir ändå aldrig sådär mysigt som i The Holiday när Kate Winslet slänger sig i den nästan för mysiga sängen, eller som när Cameron Diaz tänder brasan och kryper upp i soffan i det alldeles för gulliga huset på den Engelska landsbygden. Nej, då är det bättre att sitta här och tala om för omvärlden hur djup jag faktiskt känner mig idag.

Jag blir alltid lika fascinerad av dessa lovdagar som får en att bli såhär tankspridd och djup. Utöver mitt pluggande och min lilla tid för umgänge med Helene och Clara har jag verkligen gått på djupet med tankar om livet idag. Jo, faktiskt. Jag har planerat mitt liv, från idag till den dagen jag dör. Jag har till och med spridit mitt dagliga budskap vidare, i alla fall till Linda - live you dreams! Och hur sant är inte det egentligen? Det är så galet bra sagt av mig, om det nu ändå vore jag som kom på det. Varför inte göra det? Vad stoppar en? Vad får en att tvivla?

Vad min dröm är vet ni alla, i alla fall ni trogna läsare - och jag tror ni börjat tröttna på mitt peptalk om att kämpa för det man vill och leva som man lär och ja, you name it.
Men idag ska jag peppa för nåt annat, helt annat - men ack så viktigt. Något så vackert som kärlek.
Jag pratade men min kära (numera) halvmarockanska syster här om kvällen och hon påminde mig om hur kärleksblödig jag är, hur jag gråter till filmer som har det minsta kärlek i sig och hur jag blir rörd av att höra någon säga att den älskar någon. Så sant som det är sagt, that's me.
Min kära vän sa något så klokt till mig - vad har man att förlora?
Och hur många gånger har man inte hört det där förrut egentligen, men sättet hon sa det på. Vad har man att förlora?
En gång i tiden hade jag en vänskap jag inte fick förlora, men den förlorade jag ändå. På grund av vadå? Att jag sa vad jag kände - nej! Varför leva på som vanligt när det finns någon man faktiskt bryr sig om? Varför inte säga något när man faktiskt har en mun att tala med? Saker kan förändras, saker kan gå fel men sånt är livet och det är bara att vänja sig, eller hur? Men saker kan faktiskt gå bra också, det kan bli det bästa man gjort i hela sitt liv. Och om man nu tar modet till sig att säga något så fint att man tycker om någon, är väl det bland det finaste man kan säga till en människa, om man menar det! Det betyder ju bara att man sett den här personens inre och sett någonting fint och bra, någonting som man tycker om, någonting man söker här i livet! Och det, det är väl bara så fantastiskt!

Så därför, slår jag ett slag för kärleken idag! Jag hissar á la Rix Morron Zoo - och jag hissar kärleken! All kärlek är bra kärlek.
Vi människor vi borde öppna oss mer, vara mer kärleksfulla. Öppna för förslag helt enkelt. Se er om, och inte bara ytlig! Se, djupt, inom varenda människa. För varje dag upptäcker man någonting nytt hos någon och varje gång man gör det blir man lite lyckligare, i alla fall jag. Det betyder att man ser den personen, man letar efter den personens inre och det betyder att man bryr sig, att man vill se, att man vill känna... något!
Så pass djup är jag idag.