Det är ofattbart. Det är ofattbart hur fort allting gått. Det jag fruktade och längtade efter mest är nu över och jag njöt näst intill hela tiden!
Allting tog fart för ett halvår sen och fredagen innan jullovet fick vi vårt älskade manus och då var det tre månader kvar, vilket då verkade vara en evighet. Sen kom den där dagen, då första föreställningen skulle göras och  se så bra det gick! Sen fick vi våran dal då vi var för trötta och otaggade för att ge vårt allra bästa - men vi ryckte upp oss och sista föreställningen igår blev en succé och de där nittio minuterna njöt jag varenda sekund!
From that moment on there'll be no more "behind the scene-moments" tillsammans. All glädje och alla skratt som fyllt det smala utrymmet bakom scenen där i aulan skulle snart försvinna. Allting vi gått igenom skulle snart vara som bortblåst. Alla nya människor man lärt känna, alla nya vänner man skaffat sig på bara en vecka. Det är magiskt!
Och under alla pauser, så mycket jag skrattat då, det i sig är helt ofattbart! Alla skämt vi dragit där bak, dåliga som bra. Jag kommer minnas dem! Uppvärmningen med Stefan innan varje föreställning: "Mmm, mamma. Heja Henrik Hoppa Högre!"... Ja, ni som var med vet vad jag menar. Hela stämninen som infann sig när alla var sådär peppade så man kunde springa ut på scenen och bara.... leva!
Jag kommer sakna allt. Jag kommer sakna det feta äckliga sminket, svettlukten nere i logen efter varje föreställning, alla klappar på axeln, alla "moments" med de andra. Människorna. Känslorna. Allt.
Men det tog slut tillslut, precis som vi alla visste. Och det blev ett sjuhelsike slut dessutom.
Utgång på krogen med såväl lärare som elever. Fylla stod på schemat för de flesta och det blev det bästa avslutet man kunnat få. Med dans, dricka, skratt, prat och sång. Och på tal om sång. Staffans otroligt fina sånger innan sista föreställningen till oss - vilken lycka! Allt har varit så bra, så minnesvärt, så älskvärt.
Snart försvinner hälften av det här underbara gänget, snart tar hälften studenten, det kommer bli så tomt. Men först ska vi ha nästan tre helt underbara, fantastiska månader tillsammans.
Jag vet att det kommer bli så!
Och som Stefan sa, sånt här brukar leda till många bra saker - only the future can tell...

The show must go on