Trots att jag inte alls känner för att skriva just det här inlägget, visste jag att det skulle komma, sooner or later.
Imorgon har vi våra första två avslutningar av tre. Ettor och tvåor går på sommarlov!

På fredag är det officiellt slut på våran "vi-är-esteter-pakt" och våran "mm-mumsigt-mamma-familj".
Treornas lyckligaste dag är kommen, och våran, tvåornas, värsta dagen på estet hittils kommer rakt emot oss som ett stort mörkt åskväder. Inga ord i världen kan, ärligt talat, beskriva den ångest och tomhet jag känner av bara tanken på att idag var sista gången någonsin vi åt tillsammans i Lindeskolans matsal, och att igår var sista gången någonsin vi gjorde någonting tillsammans med de bästa treorna. Imorgon är sista dagen någonsin de finns i skolan utan sina vackra studentkläder och på fredag är sista gången någonsin vi ser de alla tillsammans, sista gången vi är ett med våran estetfamilj. Sista gången jag kan titta på dem, le mot dem och känna att vi är ett, tvåor och treor. Allt vi gått igenom. Alla skratten, alla gråten, alla uppträdanderna - allt. Jag kan aldrig mer veta att vi ses igen på tisdag, det kommer ingen mer tisdag, inga mer musikdagar, inga mer stunder där vi träffas igen, allihopa.
Vi delar många minnen, och nu delas vi. Men minnerna finns alltid med oss, på varsitt håll och det håller oss samman.  

Det är tomt i mitt hjärta! Så många som man tycker om,och så många man önskar man lärt känna tidigare, och så många man önskar man kommer träffa efter deras lyckligaste dag men som man troligen varken kommer se eller höra ifrån, och inte heller dem av mig.
Men that's life, men det är med en stor dos av separationsångest jag ser er packa ihop och försvinna bort, mot era kommande liv, era kommande utbildningar, jobb, familjer och vänner. En ny tid väntar er alla, och det kommer med all säkerhet inte alls bli som ni tänkt er, men jag önskar er all lycka, för det är ni värda. Allihop!