saker förändras när tiden går

"Du kände mig när

åren var terminer,

när sommaren var helig

och nätterna var allt"



Det känns som en självklarhet ibland, att bara vara lycklig. Att sväva av lycka, att verkligen älska allting, just precis allting.
Det kändes som en självklarhet att säga orden; för alltid.
Det kändes som en självklarthet att säga orden; jag älskar dig, så många gånger att de tillslut inte hade någon innebörd.

Jag sa det aldrig till rätt person, jag sa det till andra. Jag sa det aldrig när jag ville, men jag sa det när jag tyckte det behövdes, när allting annat var fel. När ingen av oss ville ha med de orden att göra, när ingen av oss ville att det skulle existera, på det viset det gjorde. Inte från mig, inte på din reaktion.
Det gick så snabbt, för snabbt. Att gå från älska, till hata på bara en kort tid. Många gånger har jag klandrat mig själv - kanske med rätta, men aldrig på samma sätt som du, och du hade ingen rätt. I många försök att visa omtanke har det alltid spårat ur till något negativt för dig. I många försök att fixa allt till rätta har bråk varit enda vägen.

Efter många nätter av frustration, efter många nätter av tårar, orkar jag inte längre kämpa. En sorg blandad med ilska vill inte sluta trycka och jag vet att det en dag kommer komma ut. Jag vet att du aldrig kommer be om ursäkt, för jag vet att du inte längre vill ha mig där. En person du inte ens försöker känna längre. En vacker dag tar mitt andra tålamod slut, och jag ber ännu en gång om ursäkt för saker jag inte rår över, för att jag sa saker jag länge velat säga, för att få dig att förstå men som du inte tog emot.

Fler sömnlösa nätter väntar, fler våta kuddar kommer det att bli. De närmaste månaderna på grund av dig.
Jag talar inte längre, jag orkar inte bli besviken. Jag har gett upp och du försöker inte ens få mig att vända tillbaka.
I tron av att ingen saknad skulle kännas möter jag mitt livs största motgång. Det enda som finns är bilden av dig, när du kände mig. När åren var terminer, när sommaren var helig och nätterna var allt.
Fortfarande är åren terminer, sommaren är helig och nätterna är allt. Men du känner mig inte längre. Inte som jag vill.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0