"Så vill jag skriva allt jag sett så nån förstår, fast inga toner kan förklara hur jag mår"


Ännu en gång - mitt i prick. Det är så... överväldigande att läsa textrader som sitter sådär perfekt, som passar in så läskigt mycket på ens eget liv just i samma stund man hittar texten.

Det kanske inte är ett problem för er men det är det för mig. Jag kan inte skriva, musik alltså. Det kommer ingenting jag bara försöker och försöker men det går inte. Det blir till och med bara sämre och sämre för varje gång tack vare desperationen av att det inte går. Senast jag skrev en låt som faktiskt blev bra var för längesen. Vissa låtar man skriver är bra och ärliga men bara en låt som blivit för att man gjort av med energi på något. På samma sätt som andra slår på en boxningssäck när de är förbannade skriver jag en låt. Men de blir så fruktansvärt personliga och ibland bara massa pladder och det går inte! Man kan inte komma ut med en sådan låt som man inte kan "stå" för (om man nu ska kalla det för det).
Det här är ett så otroligt meningslöst inlägg, men jag ville bara beskriva min desperation av att inte kunna få till en simpel, snygg, Sanna-melodi och text som skulle bli helt perfekt.
 
Det känns som att varenda ackord på det där pianot är en dålig början och det känns som att varje tonart är fel och varje dur och moll ackort är för glatt eller ledsamt.
Varje maj-ackort är för opassande, varje sju-ackord är för uppbyggande och varenda sus-ackord är så fel. Till och med konstiga ackord som Ass7-5  och B13maj7-5 är för omplicerade för en komplicerad och tung text (om det nu existerar ett sådant ackord).
Man kan inte tvinga sig på att skriva en låt heller, det går aldrig. Min första riktiga låt tog tjugo minuter sen var grunden klar - med text och allt!
Jag går efter mottot - tar det längre än en halvtimme att skriva en låt är det ingenting att ha. Jag hörde det en gång och än så länge har det stämt in på mina kreationer.

Jag behöver bara lite, lite hjälp att komma igång igen, så jag har lite att spela in (eftersom jag tänkte snylta mig in hos Henke och spela in där), så jag har lite att spela upp, saker jag kan spela då och då och veta att det är mitt. Så jag har lite saker att skriva in i mitt notblock, så jag kan spela det som bara är mitt...
Ja, det kommer väl en dag, då jag lär mig jobba som en riktig musiker.
Så länge håller jag till godo med Lasses underbara texter och melodier, det är de som inspirerar mig.