Jag kom just på, att det börjar dra ihop sig till alla folkhögskolesökningar som ska göras. Helt plötsligt, efter månader av sökande efter den perfekta skolan då jag tillslut lyckades hitta fem stycken som lockar, börjar jag tveka. Det är svåra skolor jag valt, det är inte lätt att komma in och det finns så många otroligt duktiga musiker från hela Sverige och jag måste vara bättre än dem.

Jag har inte sett så mycket av Sveriges hobby-musikliv men kanske mer än du, vad vet jag? Och jag kan säga att det ligger på en nivå som heter duga och de kan saker som de inte ens vet att de kan, de har tekniker de inte ens vet att de har. Medan jag, konstant får tänka på magstöd och röstbyte och ståställningar och allting vad det nu är. Tänk om jag inte kommer in.

Tänk om jag hamnar där jag minst av allt vill hamna. Eller, alla de skolor jag söker vill jag gå, men jag vill börja om mitt liv. Helt. Jag vill komma till ett ställe där jag inte känner någon och ingen känner mig.

Jag är nervös. Kanske för att jag är själv i mina sökningar från klassen och min bekantskapskrets. Kanske för att jag inte bara ska välja en låt som visar mitt kunnande, mitt register och samtidigt gynnar min röst, utan för att jag också ska lyckas ta mig till alla dessa skolor, ute i skogarna. Helt. Själv.
Tänk om jag inte kommer in...