Det är lördagkväll och idag är ett stort bevis på att det faktiskt är vår och sommartid! Klockan visar nu exakt 19.20 och det, i vanliga fall skulle inneböra bäcksvart och sömnbegär, men idag är himlen än så länge blå med några fina moln och en sol som börjar sjunka lite försiktigt borta mot horisonten. Äntligen vår!

Och ja, som jag sa - det är lördagkväll. Den första lördagen på två veckor jag inte gör ett endaste dugg! Första natten som jag verkligen sov ut i natt, det också på två veckor! Så otroligt skönt. Att man numera har ett ryggskott mera och lite mer halsont än förr det får man helt enkelt se bortom!

En lördagkväll med att göra just ingenting. Inget msn (är planen so far), inget poppande av hög musik, inget mobilprat eller sms:ande (fast det är klart, sånt är ju alltid trevligt) - bara ingenting! Men vad är då ingenting? Det finns ju faktiskt inte att göra ingenting. Att stirra in i väggen och absolut inte tänka är ju inte ens ingenting! Men mitt ingenting blir godis, vatten och körslaget och förhoppningsvis en tidig sömn! Underbart! Som sagt - första helgen på två veckor, första natten på två veckor! Ja, bara det är ju värt att le lite extra för.

I övrigt mår jag bra, ni som undrar. Livet leker och det går sin gilla gång, berg-och dalbana med andra ord. Men, som vi alla har lärt oss av mina tidigare predikningar så är ju det just life.
Och om ni undrar något mer som till exempel vad som händer i mitt liv utöver bloggskrivande (som förövrigt aldrig heller blir av) så är det skolan som tar upp min tid, och hör och häpna alla välkända människor - jag har gått på varenda lektion den här veckan! Inte för att jag brukar skolka gärnet, men på senaste tid har det varit tungt, det må jag säga.  Och utöver skolan är det sömn, arbete och plugg, fast mest dator tror jag. Även då jag aldrig sitter här nu för tiden. Ja och utöver allt detta så njuter jag väl av livets alla ljuspunkter, livets alla härliga (och inte fullt så härliga) människor och berg- och dalbanan som är en trogen återbesökare i våra ständiga liv.
På tal om liv läste jag ett bra citat idag av någon klok människa:
Varför säger man att livet är så kort? Det är ju det längsta vi någonsin kommer göra!
Jag blev glad, och saker som gör en glad är ju som vi alla vet uppskattade, i alla fall sådana människor som jag (och kanske du) som tycker om att vara glad.

Ja, glad som jag är så tackar jag för mig.
Sanna has left the buildning.