Man kommer till olika insikter, hela tiden. Ibland kommer man till insikter som man kanske blundat för ett tag. Man vill så himla mycket men inget vill som Jag, och då vill man inte se sanningen. Idag kom jag till en sådan insikt.
Eller jag vet inte om det är en insikt eller bara något jag uppfattar fel, konstigt, vridet eller vad som helst.
Insikter är inge bra, eller jo, men vissa är inte alltid roliga. Dagens insikt var inte alls bra faktiskt.

Ska inte alla bara få vara lyckliga? Så pass lyckliga som är lagom, så där neutralt lyckliga så man får klaga på vädret och får klaga över att man inte har råd att gå på bio med kompisarna. För men man Har ju trots allt kompisar och man Har ju trots allt kläder för väder och man har ju trots allt.... så himla mycket!
Och man kan väl få vara lycklig med sig själv, utan massa röster som säger åt en hur man ska vara och inte vara för att räcka till. För man vill inte släppa taget om det bästa som man vet, man vill inte bara låta det gå för att man inte räcker till. Man vill Bli den där människan som duger, som är precis sådär bra som det allra bästa.
Jag har sagt det förrut men jag säger det igen. Ärlighet är liksom livet, men det var inte Jag som sa det först, om jag inte missminner mig. Det var inte Jag som vart besviken den gången. Det var inte Jag som sa att ärlighet var nödvändigt. Om jag inte missminner mig, var det Den bästa.

Invecklat, men ack så känslosamt.