Parties weren't ment to last
Det är konstigt att man låter sig dras med i alla tankar, man försöker inte ens försvinna eller gå vidare från dem. Fast troligen är det väl för att vi behöver det.
Vi behöver alla dalar lika mycket som topparna på livets rollercoster.
Man behöver de där dagarna av ångest, tårar, brustna hjärtan och sårade känslor då sängen är den enda riktiga vännen i livet. Man behöver dagarna av skrik, gap, smällande i dörrar och stampet i golvet av ren ilska lika mycket som de dagar då man hopplar sig fram överallt, eller rättare sagt man går på moln, man skulle kunna springa tre varv runt jorden utan stopp för ingenting känns omöjligt och livet är verkligen det bästa man vet. Man behöver det lika mycket som de där dagarna som man aldrig tänker på att man har ibland, de där dagarna som inte räknas. Som varken är ris eller ros, bu eller bä eller hiss eller diss. De där dagarna man ler ibland, skrattar ibland, känner tomhet ibland. De dagarna man tar sig igenom helt som vanligt. Som är liksom "inget speciellt". Man kommer hem, känner inget speciellt, har inget speciellt att prata om eller helt enkelt - inget speciellt.
Ibland får jag mina "lyckorus" som jag tycker om att kalla det. Ibland helt utan anledning dessutom. Då allt känns sådär otroligt lätt och enkelt och jag förstår inte alls hur jag nånsin kunnat klaga på livet som är så underbart? Och titta på allting, titta så underbart allting är. Titta där, och där och däär! Allt är sååå fantastiskt.
Jag tänker också; såhär ska jag ha det föralltid. I all evighet.
But life is just a party
and parties weren't ment to last.
Så sant, så sant. Och nästa dag består av en sån där obetydlig dag som bara kommer och går.
Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att livet vore så tråkigt utan de dagarna - ändå. Och trots att jag hatar de där dagarna då jag står och skriker och stampar som ett argt bi och ingen människa i världen förstår mig vet jag att jag aldrig skulle uppskatta livet utan dem. På samma sätt som det krävs lidande för att det ska finnas medlidande, behövs ilskan och sorgen för att lyckan ska få ut sin rätt...
http://glod.se/t/FarbrorEinar____11655.aspx
Vi behöver alla dalar lika mycket som topparna på livets rollercoster.
Man behöver de där dagarna av ångest, tårar, brustna hjärtan och sårade känslor då sängen är den enda riktiga vännen i livet. Man behöver dagarna av skrik, gap, smällande i dörrar och stampet i golvet av ren ilska lika mycket som de dagar då man hopplar sig fram överallt, eller rättare sagt man går på moln, man skulle kunna springa tre varv runt jorden utan stopp för ingenting känns omöjligt och livet är verkligen det bästa man vet. Man behöver det lika mycket som de där dagarna som man aldrig tänker på att man har ibland, de där dagarna som inte räknas. Som varken är ris eller ros, bu eller bä eller hiss eller diss. De där dagarna man ler ibland, skrattar ibland, känner tomhet ibland. De dagarna man tar sig igenom helt som vanligt. Som är liksom "inget speciellt". Man kommer hem, känner inget speciellt, har inget speciellt att prata om eller helt enkelt - inget speciellt.
Ibland får jag mina "lyckorus" som jag tycker om att kalla det. Ibland helt utan anledning dessutom. Då allt känns sådär otroligt lätt och enkelt och jag förstår inte alls hur jag nånsin kunnat klaga på livet som är så underbart? Och titta på allting, titta så underbart allting är. Titta där, och där och däär! Allt är sååå fantastiskt.
Jag tänker också; såhär ska jag ha det föralltid. I all evighet.
But life is just a party
and parties weren't ment to last.
Så sant, så sant. Och nästa dag består av en sån där obetydlig dag som bara kommer och går.
Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att livet vore så tråkigt utan de dagarna - ändå. Och trots att jag hatar de där dagarna då jag står och skriker och stampar som ett argt bi och ingen människa i världen förstår mig vet jag att jag aldrig skulle uppskatta livet utan dem. På samma sätt som det krävs lidande för att det ska finnas medlidande, behövs ilskan och sorgen för att lyckan ska få ut sin rätt...
http://glod.se/t/FarbrorEinar____11655.aspx
Kommentarer
Trackback
