Det måste nog vara något konstigt med mig nowdays. Det känns så himla bra, på något konstigt sätt, att vara såhär... rebellisk. För jag tror ingen förväntar sig det. Folk tror att jag ska göra det dem vill att jag ska göra, i alla fall i vissa fall och det här är ett visst fall. Men nu gör jag som jag vill, för jag lever mitt liv, jag gör vad jag vill, har kul om jag vill utan vissa människor! Och det känns så bra, det känns faktskt kul att smyga omkring och låtsas som ingenting.
Jag lever mitt liv, inte ditt, hennes, hans, erat eller någon annans. Jag gör det jag vill göra. Och det känns underbart!

För jag börjar bli trött på att andra människor lägger sig i, att andra människor ska bry sig och säga åt mig vad jag ska göra eller inte göra. Jag har vänner, de är en del av mitt liv, de gör mitt liv värdefullt. Men det betyder inte att de har rätten att styra över mig och mitt liv. Och nu när jag gör det jag vill, känns det så himla bra. Men jag vet att jag tar en risk, en stor risk dessutom. Men vet ni vad, kära människor? Jag orkar inte bry mig, varför ska andra personer bli besvikna och arga på mig för att jag gör det jag vill göra, säger det jag vill säga och lever som jag vill göra när jag gör det för min skull! Inte för någon annans, vilket folk har en förmåga att tro. Men from now on, får folk tro vad de vill, jag ska försöka att bry mig så lite det går och så pass mycket man bör. För nu vill jag leva mitt "rebelliska" liv och göra det jag känner för. That's freedom, and we all deserves freedom.