Idag är den lediga dagen efter öppet hus i lördags. Det var så värt det! Till att börja med var lördagen himla trevlig, om man frågar mig, dessutom var de öppna repetionerna så välbehövliga. Jag börjar till exempel redan få lite smått panik över hur morgondagen kommer gå, förstå då hur stirrig jag egentligen skulle varit om vi inte hade repat i lördags!
Så ja, som kompensation för att vi var där och gjorde det vi mest av allt behövde fick vi en dag ledigt. Jag har hunnit gått upp  tidigt (okejdå, tio men i alla fall), gått en lång, lång härlig höstpromenad med mig själv, hunden och musiken och bara njutit och fantiserat om vad som skulle kunna hända och inte hända och allt som går att filosofera om. Underbart!
Sen har jag hunnit varit lite duktig och plockat i och ur diskmaskinen och fixat lite övrigt i köket. Jag håller på att tvätta plus att jag har övat på låtarna inför morgondagen! Ändå har jag mycket kvar som ska göras. Jag ska tvätta lite till, måste plugga hamletpjäsen som vi inte ens hinner öva (panikpanik!), jag måste öva ännu mera på min sololåt tills imorrn för fortfarande går det åt skogen, ikväll ska jag gå med hunden igen för mamma och pappa får besök, sen måste jag ner till gymmet och träna för nu måste jag verkligen komma igång igen. Jag måste göra så mycket, känns det som.

Det vore skönt att ha tio armar och tre olika hjärnor och kunna delas i fyra delar, jäklar vad mycket man skulle få gjort då.

Undrar om man alltid har haft så mycket "måsten" eller om det är vi, "moderna" människor som skapat allt det? Vad dumt i så fall, det är ju vi själva som ska leva i stressen med allt som ska göras, alla hit och dit faranden och måsten. Och så är det ändå vi som klagar! Konstigt.

Något som är ännu konstigare är att jag har så mycket att göra men ändå är jag helt ointresserad av det och känner mig uttråkad och vill att någonting ska hända så jag får lite inspiration att skriva om. Eller bara få en musikalisk snilleblixt så jag kan skriva en melodi till min perfekta (?) sångtext som bara ligger däruppe på pianot och bara vill blii någonting nu. För den säger det, typ.

Nej nu måste jag ta tag i tvättandet.

something's going on inside of me. I never thought I could give up on you, never thought somebody else would come along. But it's better to stay with you, 'cause this one is more an impossibility than you will ever be.