Och så bara sådär, så sitter man här igen och skrattar åt allt som en gång var. Åt alla tankar som cirkulerade i ens huvud och fick livet att tappa sin mening för sisådär 30 timmar sen. Allt tack vare en kväll fylld av skrik i rädslan att det ska komma någon läskig typ som skulle döda oss alla i en enda rörelse följt av högljudda asgarv för att vi är så fjantiga och så lättskrämda. En kväll fylld av avslappnad tjejsnack och massa skratt. Stunder då vi satt i sofforna och pratade om allt mellan himmel och jord, då vi skrattade i ena stunden och nedstämda i andra, då vi skrek i varandras öron och gav varandra tinnitus. Stunder då vi satt på köksgolvet och berättade om det läskiga som försigår i Lindesberg - egentligen, under ytan. Om det som en gång hänt och som ligger kvar i minnet men som det aldrig blir något med...

Det känns så underbart att komma bort från allting, inga tankar som stör, inga hinder för att ha roligt finns. Man skrattar åt det man vill och har kul med de man vill.
Och nu är det lov igen, och jag vill inte men jag känner någonting häftigt nu.
På onsdag åker jag med Sanna till Stockholm, för att göra ingenting. bara gå runt, se oss omrking och bara njuta av storstadens liv. Bara sitta på ett café och snappa upp hela storstadens magi, för det är verkligen något magiskt med Stockholm, alla människor är så annorlunda där mot hemma. Trafiken är verkligen annorlunda, hela storstadslivet är så olikt vårat eget.

Inte nog med att jag känner sådant lugn av bara tanken på Stockholm närmar det sig den stora kvällen. På Conventum, i Örebro. En man, en gitarr, ett band. Lars Winnerbäck ska ta mig med storm, mig och så många andra. Och man läser recensioner - fyra plus av fem och glädjen sprudlar när man ser låtlistan. När man känner all den kärlek som fanns där en gång, för ett år sen, sommaren 2006 - Brunnsparken, Örebro. Lasse var ett med publiken. Lasse var ett med oss, med mig, med varenda en som var där. Och den där känslan... sätt den på repeat, tack. And it's about to happen.
Jag vet att den kvällen kommer bli magisk, jag kommer inte bli besviken. Jag bara väntar på att tiden ska gå, att klockorna ska fortsätta ticka och att kalendern ska visa 5 december. Men snart är vi där. Snart är vi där och möts igen, Lasse och vi, snart är vi ett, Lasse och vi. Snart sätts känslan på repeat. Snart blir det magiskt, mellan Lasse och oss.